President Richard Nixon avgår och lämnar Vita HusetKriget mot narkotika – ”The War on Drugs” – har kommit till sin 40-årsdag. Det har också kommit att möta allt mer kritik som ifrågasätter krigets nytta. Med anledning av årsdagen har USA:s förre president Jimmy Carter argumenterat för att ”det globala narkotikakriget borde avbrytas”.

Carter hänvisar till ”Global Commission on Drugs”; en samling som bl.a. räknar in tre latinamerikanska ex-presidenter, förre FN-chefen Kofi Annan, författaren Mario Vargas Llosa och Virgin-grundaren Richard Branson. I en ny rapport riktar man skarp kritik mot narkotikakriget som ett sätt att komma till rätta med de sociala och ekonomiska missförhållanden som narkotika medför. Slutsatsen är att ”kriget mot narkotika har misslyckats och taktiken måste ändras nu”.

Rapporten föreslår till exempel att kriminalisering och bestraffning av narkotikabrukare ska ersättas med vård till dem som behöver. Stater borde pröva sig fram med olika rättsliga modeller för reglering av droganvändning som är mer inriktade på den organiserade narkotikahandeln, och inte den enskilde brukaren.

Jimmy Carter skriver att resultatet av narkotikakriget knappast är ett minskat narkotikabruk. Det mest påtagliga resultatet för det amerikanska samhället är världens högsta andel av den vuxna befolkningen som sitter i fängelse. En överväldigande majoritet är fängslade för ringa, icke-våldsamma, narkotikabrott. En överväldigande majoritet är unga svarta män.

Att förändra lagstiftningen i linje med en samhällelig attitydförändring kring enskilt bruk av droger är en aktuell fråga runtom i USA. Kalifornien folkomröstade förra året om en legalisering av marijuana. En joint skulle regleras och beskattas ungefär som en vanlig cigarett. Förslaget röstades ner (54% mot 46%), men att frågan överhuvudtaget diskuterades seriöst – och att yngre väljare klart stödde förslaget, fick anhängare att säga att legalisering inte längre handlar om, utan när.

Richard Nixon startade narkotikakriget i stället för fattigdomskriget.

Det var president Richard Nixon som först slog in på den politiska vägen att starta ett ”krig mot narkotika”. För 40 år sedan, den 17 juni 1971, förklarade Nixon på en presskonferens att ”Det amerikanska samhällets fiende nummer ett är narkotikamissbruk. För att bekämpa och besegra denna fiende är det nödvändigt att föra en ny fullskalig offensiv.”

I ett tal till kongressen två år senare sa Nixon att ”Narkotikabruk är en av de mest ondsinta och mest nedbrytande krafterna som idag attackerar det amerikanska samhällets grundvalar… Vi måste bekämpa det med alla medel som står till vårt förfogande. Denna regering har förklarat ett allomfattande, globalt krig mot narkotikahotet.”

Här ser vi Nixon svara på journalisters frågor, 1972:

YouTube Preview Image

Under Nixons presidenttid startade det ”allomfattande narkotikakriget” främst som en retorisk insats. Nixon hade gjort ”lag och ordning” till ett centralt tema under valrörelsen 1968. Men några större förändringar i samhällsmaskineriet skedde inte omedelbart. För Nixon och det republikanska partiet handlade det mycket om att vinna väljare som var obekväma med 196o-talets medborgarrättsrörelse och den friktion som jämlikhetssträvanden mellan svarta och vita i USA gav och alltjämt ger upphov till.

President Lyndon B. Johnson talade på 60-talet om ”War on Poverty”; han lovadeett allomfattande krig mot mänsklig fattigdom och arbetslöshet”. För att återfå Vita huset började republikanerna att tala om fattigdomsbekämpning i termer av  hur arbetarklassens skattekronor gick till kostsamma välfärdsprogram, som mer arbetsovilliga drog fördel av.

Den politiska retoriken kan mycket väl läsas som budskap om vem som är syndabock till rådande samhällsproblem. ”War on Drugs” och löften om hårda nypor mot brottslighet blev en framgångsrik strategi att vinna över den vita arbetarklassen från demokraterna, särskilt i sydstaterna. Narkotikakriget var ett budskap som kunde spela på den djupa misstänksamhet som fanns mot USA:s svarta medborgare, som var överrepresenterade som välfärdsmottagare.

Reagan.

Först med Ronald Reagan i Vita huset blev narkotikakriget ett verkligt krig på så sätt att polisen fick  ökade resurser och som aldrig förr beväpnades för att bekämpa ”samhällets fiende nummer ett”. Även Reagan förklarade krig mot narkotikan. Hans administration lanserade en kampanj, som nästan blev en sensationalisering av den nya drogen crack. Tidskriften Newsweek skrev 1986 att crack var den ”största nyhetsstoryn” sedan Vietnam och Watergate.

FBI och andra federala myndigheter började engagera sig i en gatubrottslighet, som traditionellt alltid hade varit en lokal angelägenhet och inte ett federalt ansvar. DEA, som inrättades av Nixon 1973 som ett led i narkotikakriget, fick se sin budget öka tvåfaldigt under Reagans tid.

SWAT-team, som brukar härja i många av dagens Hollywoodmanus, fick nu göra mer än att vänta på ett dramatisk flygkapardrama. I början av 1970-talet genomfördes årligen ett hundratal ”paramilitära” narkotikaräder. På tidigt 80-tal genomfördes tre tusen. År 2001 gjordes 40.000 sådana insatser i USA.

Kriget mot fattigdomen är bortglömt och har ännu inte fått några SWAT-team.

(Svensk media: SvD)