Religion pch politik i USA

Republikaner som identifierar sig med Tea Party kommer att ha ett stort inflytande i det republikanska partiets primärval nästa år. Redan nu vittnar kandidaterna Rick Perrys och Michele Bachmanns popularitet om att Tea Party är en livlig gräsrotsrörelse, som kan bära fram sina favoriter långt.

Frågan alla ställer sig är om det räcker ända fram till Vita huset? Är Perry och Bachmann dugliga utmanare mot Barack Obama i det allmänna presidentvalet nästa höst? Svaret på frågan hänger mycket på hur mycket tepåsarna avviker från väljarkårens huvudfåra. Eller annorlunda uttryckt; finns det något som är tillräckligt avskräckande för en majoritet amerikanska väljare 2012?

Vad kännetecknar anhängare till Tea Party?

Det finns olika idéer om av som vad som är minsta gemensamma nämnare hos tepåsar. Skattepolitiken (så lite som möjligt) och social konservatism är de vanligaste. En annan idé är att Tea Party framförallt samlar vita, kristna och rasistiska republikaner, som vill att religionen ska ha större inflytande i politiken. Det är en samling som varken demografiskt eller åsiktsmässigt har särskilt mycket gemensamt med flertalet väljare.

Det är lite tillspetsat vad statsvetarna Robert D. Putnam (Harvard University, författare bla till ”Den ensamme bowlaren”) och David E. Campbell (Notre Dame University) menar i en ny undersökning.

Även om Tea Party har haft stort inflytande i kongressen och på hoppfulla republikanska presidentkandidater, så menar Putnam och Campbell att Tea Party i själva verket rör sig motströms den allmänna opinionen. Det är ett ”giftigt varumärke” – Republikanerna tar en stor risk om man väljer en presidentkandidat framburen av Tea Party.

Till grund för sina slutsatser har Putnam och Campbell dubbla intervjuer med 3000 amerikaner. Den första intervjurundan skedde 2006, alltså före det fanns ett Tea Party, och i somras intervjuades samma personer på nytt. De menar att intervjuerna inte stödjer hur Tea Party-ledare själva beskriver rörelsens ursprung. Rörelsen vill gärna se det som att man lockade till sig ”partipolitiskt obundna proselyter”. Men det var högst partitrogna republikaner som blev tepåsar.

Tea Party driver skattefrågan enträget. Men det finns inga direkta samband mellan Tea Party och recessionens omständigheter. Amerikaner som drabbats hårt av landets dåliga ekonomi är inte mer benägna att hålla på Tea Party. Enligt Putnam och Campbell är det inte skatter och en krympt federal stat som är viktigast på tepåsarnas agenda.

Så, vad har tepåsar gemensamt? De är till överväldigande del vita, men även jämfört med andra vita republikaner, hade de en låg aktning för immigranter och svarta, långt före Obama blev president, och de har det fortfarande.

Näst, efter att vara republikan och att missakta icke-vita, är det en önskan att den kristna religionen ska ta större plats i politiken som urskiljer anhängare till Tea Party. Tepåsar väljer djupt religiösa politiker och söker politiska svar i Bibeln:

”Ledarna för Tea Party kanske säger att deras övergripande angelägenhet är en mindre statsmakt, men det är inte fotfolkets, som är mer angelägna om att Gud ska ta plats i regeringen.”

Konstitutionell och kristen konservatism.

Men det är just denna tillförsel av religion till politiken som de flesta amerikaner motsätter sig. Republikanerna hotar nu att stöta ifrån sig mittenväljarna och för lång tid framöver skada sitt ”varumärke”.

Den första sanningen om amerikansk presidentvalspolitik är att det är en skillnad mellan primärvalen och det allmänna valet. Primärvalen aktiverar respektive partiers kärnväljare och tenderar därmed att favorisera mer vänsterliberala eller högerkonservativa kandidater. Sådana kandidater är inte alltid lika gångbara hos en bredare väljargrupp som identifierar sig som mittenväljare.

Politiker som gör en stor och utåtriktad affär av sin tro är helt enkelt inte särskilt attraktiva för en bred allmänhet. Både Bachmann och Perry har haft bönemöten under sina kampanjresor. Texas guvernör Rick Perry deltog i augusti i  en ”dag av bön och fasta för Amerika”. Bachmann ber inför varje beslut hon ska fatta. Hon känner Guds kall att kandidera till presidentposten.

Sådana mycket tydliga religiösa yttringar vinner evangelikalt kristna högerväljare – som alltså är kärnan i Tea Party. Att Bachmann och Perry dessutom är de mest skoningslösa kritikerna av president Obama hjälper så klart att behaga dessa väljares missaktning för en svart president.

Tea Party, Michele Bachmann och Rick Perry, blandar religion och politik i ett sammanhållet program för en viss sorts amerikansk konservatism. De förenar konstitutionell konservatism med kristen bibelfundamentalism: konstitutionen och Bibeln har svar på alla samtidens politiska och moraliska frågor.

Bachmann och Perry är presidentkandidater med mottot ”Gud och nationens grundare sa så…” Då biter inga sakliga argument.

Det är Ed Kilgore, på The Democratic Strageist, som menar att mottot faktiskt är något helt nytt i amerikansk politik:

De förkroppsligar en nyligen uppstigande sorts konservatism, som verkligen är radikal eller extrem i sina anspråk på att inte bara stå för en god ekonomi eller ett bra regeringsstyre, utan eviga sanningar som den folkliga majoriteten kan hjälpa till med att realisera, men aldrig kan omstörta.”

 Foto: Flickr/Lincoln Adams

Rick Perry ber med Bibeln