Pamela Gorman

En politiker som skjuter automatvapen och en annan som jämför demokraternas sjukvårdsreform med Auschwitz. För somliga är det allvarligt menade politiska kampanjer. För andra är det snarare vettvilliga reklamfilmer som maximerar antalet visningar på Youtube – som politikens motsvarighet till en trafikolycka: det är förfärligt men svårt att låta bli att titta.

Ibland är det helt ofrånkomligt att USA är annorlunda. I den amerikanska politiska kulturen finns ståndpunkter associerade med landets historia och självbild, som helt enkelt inte finns i Sverige. Både sett till själva innehållet i argumenten som finns att ta till och sett till formerna för politiska kampanjer.

Känslosvall över frihetsideal och föreställningar om USA:s alldeles unika status i världen kan ömsom gränsa till retoriska mästerverk, ömsom till demagogi på gränsen till nervöst sammanbrott. Vad som är vad beror så klart på vilken politisk utgångspunkt man har.

Liberaler och konservativa kan se på sitt land väldigt olika. Och då talar vi inte om en skillnad som den mellan en svensk moderat och en sosse, eller ens en vänsterpartist, som trots allt kan vara överens om mycket. Bristen på konsensus kan i USA vara total. Det som för någon är en trafikolycka kan för någon annan vara ett övertygande argument.

Ett exempel på det ömsesidigt geniala och galna (och som vi aldrig kommer att se i Sverige) är Pamela Gorman i delstaten Arizona, som kandiderar till att bli det republikanska partiets kongressledamot. I en kampanjvideo som gjorts av volontärer skjuter hon av smattrande salvor med olika automatvapen och skjuter pistol till mottot ”Christian conservative and a pretty fair shot” – ungefär ”kristet konservativ och en utmärkt vacker skytt”.  En kvinnlig politiker som är snygg och kan skjuta!  Kolla videon:

YouTube Preview Image

Ett annat exempel på lite väl höga känslosvall över det amerikanska frihetsidealet är Rick Barber, i delstaten Albama, som kandiderar till kongressen för Tea Party-rörelsen. Barber spelar lite teater med ingen mindre än hjältepresidenten Abe Lincoln.

I tepåsen Barbers dramatisering av en amerikansk guldålder får han Lincoln att hålla med om att statens enda legitima funktion och den enda rättmätiga skatten är att att rusta en armé. Att erbjuda en gratis måltid till en fullständig främling är SLAVERI. Och på det följer ett snabbt bildspel som sin final har skylten till förintelselägret Auschwitz: ”Arbete ger frihet”.

Sedan manar Barber till handling; demokrater och skenrepublikaner har förrått den amerikanska friheten. Det är hög tid att ta värvning till hans ”väljararmé”. Av de som redan har värvats sluter så en lätt obehaglig grupp upp bakom Barber och stämmer upp i nationalsångens femte och sista strof (som sällan sjungs) med textraderna ”Then conquer we must, when our cause it is just, And this be our motto: In God is our trust.”

Kolla filmen:

YouTube Preview Image

Om det fanns någon poäng med att sjunga strofen nu återstår att se 13/7, då Barber möter det republikanska partiets kandidat Martha Roby i en andra valomgång. (En kandidat måste få  minst häften av rösterna: Roby fick 49% och Barber 29%). Med ett sådant stort underläge är det kanske inte konstigt att Barber försöker spela på alla möjliga strängar och sjunga alla möjliga strofer.

UPPDATERING 14 juli, 2010: Rick Barbers dramalektioner räckte inte ända fram. Barber, ”den virala reklamens impressario” förlorade mot Martha Roby (med 60% av rösterna till Roby).