Ingenting Sarah Palin gör är politiskt. Ingenting av vad hon säger innehåller något som helst konkret politiskt förslag eller ens en vag vision om USA:s framtid (mer än missnöje). Därför är en egen TV-serie helt konsekvent.
Samtidigt är allt Sarah Palin gör politiskt. Allt hon kommunicerar med Fox, Facebook och Twitter får miljontals väljare att välkomna Tea Party och ett republikanskt maktskifte. Därför är en egen realityshow helt konsekvent i Palins personliga varumärkesbygge.
I söndags premiärsändes ”Sarah Palin’s Alaska” på TLC . När Palin tar med hela familjen på olika upptåg i Alaska är det en sorts gestaltning av paradoxen som omger henne. Politik och icke-politik på en och samma gång. Är det ett reality-program eller en kampanjfilm för valet 2012?
TV-bolaget avvisar såklart alla kritiker som säger det senare. Det är ”en bra äventyrsberättelse för hela familjen.” Och Palin själv avvisar etiketten reality och säger att det är en dokumentär: ”I åtta avsnitt skildrar jag Alaskas naturtillgångar, vad det är som vi kan bidra till övriga USA, för att ekonomiskt och fysiskt säkra vår union, och min familj är med på resan, för att jag är familj, familj är vi…”
När Karl Rove, nestorn och rådgivaren till George W. Bush, säger att programmet inte stämmer överens med bilden av någon i Vita Huset – att Palin inte har tillräcklig ”gravitet” för ”världens svåraste jobb” – svarar Palin lakoniskt att Reagan minsann var skådis.
Med tanke på att Palin är den som splittrar väljarna mest av tänkbara republikanska kandidater till presidentposten, är det så klart varken en natur- eller dokumentärserie. Det är politisk kommunikation helt på Palins egna villkor. Det är ännu en upplaga av en lång rad nummer i vilka Palin får vara sig själv utan att ”filtreras av mainstrem-media”. Det vill säga att hon får prata utan att svara på frågor: hon får vara politiker utan att stå till svars för någon eller något . Helt följdriktigt hoppade hon av sin guvernörspost i förtid för att göra TV.
Föreställningen att Alaskas natur är seriens attraktion kommer snabbt på skam. Det första av åtta avsnitt heter ”Mama Grizzly”.
Att se Palin tillsammans med Grizzlybjörnar blir ofrånkomligen ett kampanjinslag i hennes rörelse för att samla kvinnliga röster: ”Grizzly Moms”. En väckelserörelse av mammor som vet när något är fel och har fått nog. Den konservativa rörelsens rop ska skalla som grizzlybjörnarnas brummande, komma samman som björnmammorna som ställer sig på bakbenen för att försvara sina ungar. (Läs mer om ”Grizzly Moms” i ”En guide till Sarah Palin”.)
När Palin säger i TV att ”Det var fantastiskt att se grizzlymamman, brunbjörn, verkligen, när hon skyddar sina ungar och säger -Ingen ska djävlas med med mina ungar!” vet hennes anhängare mycket väl vem det är som djävlas med vem. Det är Obama som djävlas med det ”verkliga” USA.
Det vet Palin ute i naturen långt ifrån huvudstaden, liberal media och universitetsstäder. ”Jag vill hellre vara här ute och vara fri.” Fast allra helst verkar hon ju vilja vara på TV.
Kolla trailer för TV-serien:
I branschtidningen Varietys recension är serien ”dödstråkig”. Många kommer att se producenterna som ”cyniska tillägg till hemindustrin” som mycket väl kan skänka henne verklig politisk makt.
NY Times faller i talet och skriver att Palins show är lika tråkig som naturbilderna är imponerande: ”På ett sätt är det som Sound of Music, men utan romantiken, nazister och musik… Serien framhäver hennes fysiska tapperhet, men seriens existens pekar på en annan sorts mod: Fru Palin är inte rädd för att vara sig själv.”
Uppdatering 17/11: Premiärprogrammet lockade 5 miljoner tittare, en rekordpublik för en premiär i TV-kanalen.
