USA:s väljare har en tillbakahållen reaktion på republikanernas stora framgång i kongressvalet. I en ny undersökning gjord av The Pew Research Center (en slags privatfinansierad motsvarighet till svenska SOM-institutet) ges bilden av en något avslagen väljarskara.

Pew Research

En majoritet av väljarna känner ingen glädje (och av dem är 34% direkt missnöjda) över republikanernas seger. Det innebär med andra ord att en del har röstat på republikanerna, inte så mycket av övertygelse, som av nödvändighet – eller som protest mot sakernas tillstånd.

I rapporten skriver man: ”Allmänheten, såväl röstande som icke röstande, har en dämpad reaktion till det republikanska partiets seger i mellanårsvalet. För fyra år sedan var responsen på att demokraterna återfick full kontroll över kongressen betydligt mer positiv, liksom den var 1994 när republikanerna vann en historisk seger. Färre personer säger idag att de är glada för republikanernas seger, godtar GOP:s framtidsplaner, och ännu färre tror att republikanerna kommer att lyckas genomdriva sina förslag till lagar.”

Nedgången i valglädjen, och pessimismen inför vad republikanerna kan åstadkomma praktiskt med valsegern, kan vara ett resultat av ett hårdare politiskt klimat i Washington mellan partierna. Samarbete över partigränserna sker sällan. Många viktiga och svåra frågor dras i långbänk eller förblir ignorerade.

Känslan av politisk ensidighet, att det finns få beröringspunkter partierna emellan, visar sig i undersökningen: ”Betydligt fler republikanska väljare (50%) säger att det var mer diskussion om sakfrågor än det var 2006 (32%). I jämförelse sade bara 28% av demokraternas väljare att sakfrågor fick mer uppmärksamhet – en nedgång med 50% jämfört med när demokraterna återvann kontrollen 2006.”

Partiernas respektive agenda uppfattas alltså i liten uträckning som saklig av andra än sina egna väljare.

Utsikterna för ett konstruktivt samarbete kommande två år mellan Obama, demokraterna och republikanerna i kongressen ser inte så ljusa ut. Av de två åren fram till nästa presidentval kommer nästan ett år vara mer präglad av primärval än samarbetsvilja. Mer politisk taktik och positionering i en daglig nyhetscykel än politiska lösningar för framtidens problem. Blir det så kommer de olyckliga väljarna bli fler.