Dödläge i Washington. Parlamentsbyggnaden är en ”lame-duck” i väntan på att en ny kongress tar sin plats efter republikanernas stora valframgång.

Då blir det inte ens en omröstning om lagen ”Paycheck Fairness Act”, som skulle göra det svårare – och mer kostsamt – för arbetsgivare att upprätthålla löneskillnader mellan män och kvinnor.

Enligt AAUW (”American Association of University of Women”) är den genomsnittliga kvinnolönen i USA 77 cent för varje dollar en man tjänar.

En taleskvinna för AAUW säger att ”Det som är särskilt frustrerande är att denna viktiga lag föll offer för senatens svårbegripliga regler… men strategiskt kan jag inte klandra dem – de kan inte vinna en renhårig kamp mot lika lön.”

Med röstsiffrorna 58-41 saknades två röster för att uppnå kvalificerad majoritet och förhindra en så kallad filibuster. Republikanerna bestämde sig för att lagen inte ens skulle röstas om. Så trots att en majoritet i senaten är anhängare till lagen kommer det nu att dröja åtminstone till efter nästa presidentval förrän några nya initiativ tas.

Det stämmer att de republikanske senatorerna (och en demokrat) röstar i motvind. Lagen godkändes förra året av representanthuset och president Obama har lovat att skriva under på lagen. I en opinionsmätning anser 69% (58% av männen och 80% av kvinnorna) att kvinnor inte får lika lön för lika arbete.

Lika lön för lika arbete i USA.

Lagen skulle bli en uppdatering av ”Equal Pay Act” från 1963. Genom att stänga upparbetade kryphål och ge starkare incitament för att förhindra lönediskriminering skulle amerikanska lönebesked bli mer rättvisa.

Ett sådant kryphål som skulle stängas är vilka grunder som kan anges för löneskillnader mellan kvinnor och män på en arbetsplats.  Endast verkligt genuina (”bona fide”) faktorer, såsom utbildning och erfarenhet, kan motivera löneskillnader. Arbetsgivare kan dessutom bara åberopa dessa faktorer om de kan påvisa att löneskillnaden är en ”följd av affärsnödvändighet.”

Om den anställde kan peka på en annan lönesättning som skulle kunna tjäna samma affärssyfte utan vara diskriminerande, så är arbetsgivaren skyldig till brott om lönerna inte ändras.

Fler konkreta delar i lagförslaget säger att det skulle bli förbjudet för arbetsgivare att ge igen på anställda som ifrågasätter rådande lönepolicy. Det skulle bli lättare att föra gruppåtalan – och inga begränsningar för skadestånd anges.

Motståndare har sagt att lagen skulle kunna leda till fler stämningar, vilket skulle bli kostbart för arbetsgivare.  Den konservativa tankesmedjan ”Heritage Foundationargumenterar mot lagen med att ”framgångsrika stämningar kommer att överföra miljarder dollar från arbetsgivare till advokater” och att ”domstolar kommer att detaljstyra näringslivet”.

En konservativ stjärnbloggerska kallar lagen för feminism-har-löpt-amok-lagenoch ”social ingenjörskonst” från vänsterkanten: Lönegapet är ”uppdiktat”.

I det första fallet skymmer tanken att affärsintressen också är medborgarnas intressen en lång amerikansk tradition av att sociala reformer hjälps (eller stjälps) av domstolarnas handlingsutrymme. Domstolarna ges verktyg av folkvalda lagstiftare för att ideal och normer ska göra skillnad i människors liv. Inget konstigt med det. Det vill säga om man inte förespråkar någon annan norm än lika lön för lika arbete.

När en ny lag är obekväm för omständigheten att arbetslivet länge och av hävd har varit en manlig sfär är det i det andra fallet säkert lätt att dikta upp såväl sakernas tillstånd som sina motståndare. ”Social ingenjörskonst” är inget argument. Det är demagogi.