På tisdagen höll president Obama sitt första Tv-sända tal från Vita huset och The Oval Office. Att han valde att tala direkt på bästa sändningstid, sittandes bakom sitt skrivbord i Vita huset, är en markering av auktoritet och seriositet. På 57:e dagen av den obevekliga oljekatastrofen i Mexikanska golfen fanns det inte så många försök kvar för Obama att dra fördel av presidentämbetets nimbus och liksom krama musten ur all kritik om bristande handlingskraft.

President Obama talar från Vita huset, Oval Office

Varken i samband med den ekonomiska recessionen eller när han skickade fler soldater till Afghanistan, så talade Obama från sitt tjänsterum The Oval Office. Vilket bidrar till att i ännu större uträckning göra talet till något som kan vara ”ett av de mest verksamma sätten att använda regikonsten för presidenten”. Det handlar om att ”lägga hela sitt ämbetes tyngd” bakom ett tal.

Som historiska exempel kan nämnas att President John F. Kennedy valde att tala till nationen från The Oval Office vid kubakrisen, President Carter talade två gånger under gisslansituationen i Iran, Ronald Reagan gjorde det efter olyckan med rymdfärjan Challenger, och George W. Bush satt bakom skrivbordet efter attackerna 11/9.

Energipolitisk agenda.

Obama berättade om försöken att stoppa oljeläckan från Deepwater Horizon och förklarade att detta är USA:s värsta miljökatastrof någonsin. Trots det ska ingen ta miste: ”We will fight this spill with everything we’ve got for as long as it takes”. (Läs hela talet här.) Obama följer upp talet idag med att träffa ledningen för BP, som lämnade en kort icke-förpliktigande kommentar till Obamas tal.

Efter att ha talat om hur golfkusten drabbas och hur regionen ännu inte återhämtat sig helt efter Katrina, så säger presidenten att utfästelserna att hjälpa och ge ekonomsikt stöd är långsiktiga.

Efter drygt halva av det 16 minuter långa talet kom Obama in på energipolitik och det faktum att USA konsumerar 20% av världens oljeproduktion. Den ”större läxan är att oavsett hur mycket vi förbättrar regleringen av industrin, så kommer oljeborrning med stora risker dessa dagar. När allt kommer omkring; olja är en ändlig produkt.”

Oljekatastrofen är en konsekvens av politisk slöhet. ”Tid efter annan har vägen framåt blockerats – inte bara av oljeindustrins lobbyister, men också av en brist på politiskt mod och uppriktighet.” Obama tog tydligt tillfället i akt att understryka behovet av energipolitisk reform och sälja in initiativet till Kongressen.

”The tragedy unfolding on our coast is the most painful and powerful reminder yet that the time to embrace a clean energy future is now.  Now is the moment for this generation to embark on a national mission to unleash America’s innovation and seize control of our own destiny”.

Det är typisk Obama-retorik: Att tillfället är nu och att det är upp till oss att handla. Han kommer inte att ta ett nej som svar eller fördra sig med argumentet att ”utmaningen är för stor eller för svår att ta sig an.”

Talet är på så sätt karaktäristiskt för Obamas övertygelse att om amerikaner bara arbetar tillsammans kan alla problem lösas.  Som Washington Post skriver påminner retoriken om Obamas utgångspunkt för sjukvårdsreformen: Lika många handlingsuppmaningar som få konkreta förslag. (En strategi som alltså till slut ändå ledde till reform.)

Så här omedelbart efter talet handlar många reaktioner just om Obamas energipolitiska agenda – och att talet var vagt på det området. Kritiken handlar om att Obama var ytlig och använde sig av plattityder när han talade om att ”gripa tillfället” och hur månlandningen var ett exempel på vad vetenskapen kan åstadkomma.

Han ”missade ett gyllene tillfälle” när han inte bad amerikaner göra nödvändiga uppoffringar. Kritiken går ut på att amerikaner sätter en för stor tilltro till teknik och vetenskap – när det som måste till är förändrade levnadsvanor.

Från liberalt håll märks det en besvikelse över att Obama inte sa något eller lovade något om  minskningar av koldioxidutsläpp. Obama nämnde inga konkreta förslag, såsom handel med utsläppsrätter eller högre beskattning av koldioxid.

Från konservativt håll vill man gärna framhålla Obama som helt inkompetent och handlingsförlamad. Prestigefyllda National Review skriver att talet var ”svagt”, att Obama var villrådig och defensiv när det kommer till att minska oljeberoendet, att han undvek kontroversiella lagförslag med tanke på höstens kongressval.

Erick Ericksson, en konservativ bloggare, skriver att det var det ”mest nedslående talet från Oval Office sedan Carter” och vidare att Obama har visat sig ”överväldigad av jobbet, inte kapabel uppgiften…Låt oss hoppas att nationen kan fortleva honom.”

Andra konservativa bloggare skriver att Obamas presidentskap ”står på ruinens brant”: Han har ”öppnat upp en förtroendeklyfta mellan sig och det amerikanska folket.” Temat att Obama inte gör någonting, utan bara snackar är återkommande. Talet var en ”förlamande mix av banaliteter och klichéer – ett konstlat försök att rycka upp vad han uppenbarligen tror är en nation av barn.”