O Brother Where Art Thou? Filmaffisch

Den internationella militära operationen i Libyens luftrum har namnet ”Odyssey Dawn”. Översatt blir det ”Irrfärd till gryningen”. Det låter bra med att någonting ska ljusna, gry; att någonting nytt ska komma till daga i Libyen. Men det är svårare att förstå varför man har valt att att använda begreppet odyssé för att tala om insatsen.

Att rubricera operationen i Libyen som en odyssé är antingen en nyvunnen ärlighet eller en PR-blunder när det kommer till krigstitlar. Begreppet odyssé kommer så klart från Homeros forngrekiska epos Odysséen, som skildrar Odysseus  långa hemfärd efter det trojanska kriget. I överförd användning avser odyssé en lång och händelserik eller påfrestande och äventyrlig färd eller resa, irrfärd.

Det hör inte till vanligheten att politiska och militära ledare väljer att prata om sina krig som sådana långa irrfärder. Att associera ett krig med något som är långvarigt, strapatsrikt och påfrestande förefaller vara bättre till en filmaffisch än till ett FN-mandat. Som underrubriken till bröderna Cohens tolkning av Odysseus irrfärd i ”O Brother Where Art Thou”: ”They have a plan, but not a clue”.

Nuförtiden namnges ofta en militär operation för att förmedla, eller sälja in ett önskvärt budskap till allmänheten. Den amerikanska försvarsmakten har de senaste decennierna lagt sig vinn om att vara slagkraftiga också i sin namngivning.

Hur namnger man ett krig?

För Pentagon är namnvalet en viktig del av deras PR-arbete. Ett minnesväckande namn kan fungera som ett starkt ”varumärke” för en militär operation. Och Pentagon är alltid beroende av ett stöd från de amerikanska skattebetalarna.

Efter andra världskriget började den amerikanska försvarsmakten med namn med allmänheten för tanken. Under Vietnamkriget fick en operation med namnet ”Masher” (potatisstöt) byta namn till ”White Wing” för att det lät alltför grovt.

Genombrottet för ett medvetet PR-tänk, som satte tonen för många namn framöver, kom med invasionen av Panama år 1989. Insatsen som skulle avlägsna general Noriega kallades först ”Blue Spoon”. Men flera officerare tyckte det var ett löjligt namn. I sista stund tog man i stället namnet ”Just Cause”. En ”Rättmätig sak” är så klart mer slagfärdigt än en ”blå sked”. Särskilt för att kunna påverka hemmaopinionen och det internationella samfundets inställning till aktionen.

Det mest uppmärksammade namnet är nog ”Iraqi Freedom” – Bushs invasion år 2003 av Irak. Initialt skulle operationen heta ”Infinite Justice”: ändlös rättvisa. Men flera var oroliga för att det skulle låta stötande för muslimer som menar att sådan rättvisa endast kommer från Gud. Namnet ”Desert Freedom” (som en uppföljning av Gulfkriget ”Desert Storm”) avvisades också. Det låter liksom mer angeläget att befria Irak hellre än en öken.

Obamas krig.

Iraqi Freedom” bytte namn i september förra året. President Obama valde att markera tillbakadragandet av stridande trupp ermed ett nytt namn: ”Operation New Dawn”. Gryning tycks alltså vara en populär metafor för krig. Obama har också bytt namn på Bushs ”War on Terror” till det betydligt mindre ödesmättade ”Overseas Contingency Operation”. Det visar på att ett krigsnamn lika mycket kan bli en belastning som en tillgång.

Kriget i Afghanistan kallas ”Enduring Freedom”: bestående frihet. Enskilda militära offensiver har getts allt mer mjuka namn för att vara i samklang med  Vita husets politiska och diplomatiska strategier. I Irak använde man ofta lite Hollywood-hårda namn som ”Scorpion Sting” och ”Operation Iron Hammer”.

I Afghanistan har Pentagon valt bort järnhammare och skorpionbett till förmån för ”Operation Glad Tidings of Benevolence” och ”Operation Together Forward”. Kreativiteten har verkligen runnit till i Pentagons PR-offensiv: ”Glada nyheter om välvilja” och ”Framåt tillsammans”.

Vill du veta mer om hur Pentagon väljer namn läs The Art of Naming Operations” av Gregory C. Sieminski.

Svensk media om Odyssey Dawn: DN, DN, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, SR, SR.