Är oljeläckan från British Petroleums Deepwater Horizon president Obamas Katrina? Är oljekatastrofen i Mexikanska golfen lika mycket en politiskt katastrof för Obama – som orkanen Katrina var för president George W. Bush?

Obama Deepwater Horizon

DN fångar idag upp amerikanska debattinlägg som allt oftare drar paralleller mellan oljekatastrofen och orkanen Katrina.

The Blame Game

Oavsett om jämförelsen är rimlig, så finns det tveklöst något som ur ett politiskt perspektiv förenar villkoren för hur Bushs och Obamas agerande bedöms: The Blame Game, på svenska typ ”klanderspelet”. Ansvar och klander, både juridiskt och moraliskt, skyfflas runt på den politiska spelplanen mellan de olika aktörerna.

Klanderspelets mål är att få precis rätt sorts ansvar. Om något är bra vill alla ha en del av ansvaret. Om något är dåligt vill alla ha så lite ansvar som möjligt. Spelreglerna är politikens egna: ”går det så går det”. Det gäller att ta till de retoriska och politiska medel man kan för att skapa sig en fördelaktig ansvarstillskrivelse.

Det är svårt att undvika se hur Obama och hans administration konsekvent har riktat uppmärksamhet – ansvar och klander – till företaget BP. När justitieminister Eric Holder i veckan meddelade att en brottsutredning startats är det också just ett led i klanderspelet.

Spelreglerna blir ännu tydligare när demokrater klandrar Bush för oljekatastrofen (t.ex senator Chris Dodd, Connecticut). Går det att lägga ansvaret på den impopuläre Bushs skrivbord, så här i efterhand, i stället för på Obamas kan man vinna klanderspelet. Ingen vill ha något dåligt på sitt skrivbord.

Three Mile Island

Andra har valt att dra en historisk parallell tillbaka till Harrisburgolyckan 1979; haveriet av en kärnreaktor i kärnkraftverket Three Mile Island. En sådan jämförelsen ägnar sig mindre åt klanderspelet – på så sätt att det snarare är energipolitiska beslut och inriktningar (kärnkraft respektive olja) som är ansvarsgrundande än katastrofberedskap.

Bloggen The Moderate Voice skrev redan för en månad sedan om Deepwater som en Harrisburgolycka: Båda olyckorna involverar kontroversiella sätt att utvinna inhemsk energi.  Framförallt är mycket stora  energipolitiska implikationer associerade direkt till de båda olyckorna.

Den nära förestående härdsmältan på Three Mile Island fick president Carter att överge kärnkraftsproduktion för gott. Efter det gjorde varken Reagan, Clinton eller någon av Busharna inte mer än halvhjärtade insatser för en förnyad kärnkraftsproduktion i USA.

På samma sätt kommer oljekatastrofen i Mexikanska golfen omöjliggöra satsningar på inhemsk oljeborrning lång tid framöver. (Obama utfäste nya satsningar bara några veckor innan Deepwater.) Oljeborrning är en politisk kontroversiell fråga, liksom hela energipolitiken är i USA.

I samband med rekordhöga bensinpriser var det också en valfråga i presidentvalet 2008. Sarah Palins slog igenom med slogan ”Drill Baby, Drill!” Palin finns så klart med när bloggen skriver att ”Trots en del djärvt snack, så är utökad djuphavsborrning nästan alldeles säkert ute ur bilden nu.”

En konservativ blogg gör också liknelsen med Harrisburgolyckan:

En sällsynt men oundviklig olycka; en ofrånkomlig biprodukt av en livsnödvändig energiproduktion, och en händelse som används av en synnerligen vänsterriktad administration för att fasa ut ett helt område av energiproduktion med förhoppningen att kunna krympa den industriella civilisationen som vi känner den.

Deepwater kommer helt säkert få konsekvenser för USA:s framtida energipolitik och riktlinjer. Värderingen kommer att skilja sig åt politiskt. Ett stopp för djuphavsborrning kan kallas både ett  ”socialistiskt” avbräck för industrin och för en miljövinst. beroende på politiskt utgångspunkt. Kompromissen mellan höger och vänster, mittenlösningen, kan mycket väl komma att bli en ny satsning på kärnkraft i USA.

Katrina fick egentligen – tyvärr – aldrig någon motsvarande betydelse bortom klanderspelet. Eller, säg, har villkoren för fattiga hushåll i New Orleans förändrats?