State of the UnionState of the Union | State of the Union http://stateoftheunion.se En blogg om amerikansk kultur och politik Sat, 30 Mar 2013 13:54:54 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.8.22 Det handlar om demografi, dumbom! http://stateoftheunion.se/det-handlar-om-demografi-dumbom/ http://stateoftheunion.se/det-handlar-om-demografi-dumbom/#comments Wed, 21 Mar 2012 08:04:32 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4723 I årets primärval tycks demografi vara viktigare än "momentum". En vunnen delstat har hittills inte gett någon kandidat tillräckligt mycket medvind för att ändra utfallet i nästa delstat.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
 

Rick Santorum presidentkandidat

Mitt Romney vann republikanernas primärval i delstaten Illinois. Valresultatet var väntat och rättar in sig i en rätt pålitlig demografisk fördelning av rösterna. Varken Romney eller utmanaren Rick Santorum lyckades expandera sin väljarbas. Kandidaternas utsikter kan sammanfattas med en kom-ihåg-lapp: -Det handlar om demografi, dumbom!

Kom-ihåg-lappen är en parafras på den kända politiska frasen ”It’s the economy stupid”. Frasen användes under presidentvalet 1992 mellan Bill Clinton och George Bush. Den sittande presidenten Bush ansågs ha en stor fördel i valet, tack vare större meriter när det kom till utrikes- och säkerhetspolitiken.

Clintons strateg James Carville bestämde att Clinton i stället skulle fokusera på landets dåliga ekonomi i sitt budskap. Strategin var framgångsrik. Bush blev inte omvald. Frasen ”- Det handlar om ekonomin, dumbom!” har kommit att användas för en slags politisk sanning: att hushållens ekonomi alltid är väljarnas största oro och första prioritering i ett val.

Mitt Romneys och Rick Santorums demografi.

De republikanska presidentkandidaterna tycks begränsade av en annan sorts politisk sanning: väljarnas demografiska hemvist är utslagsgivande.

Oavsett vilken delstat det gäller har skiljelinjerna varit stabila mellan ideologi, inkomst, utbildning och framför allt religiös tillhörighet. Vallokalsundersökningar från 16 primärval eller nomineringsmöten ger en bestående bild. Varken Romney eller Santorum har lyckats rita om skiljelinjerna. Den republikanska nomineringsprocessen kommer med all sannolikhet fortgå några månader till enligt följande förutsättningar.

Mitt Romney vinner väljare som tjänar mer större årsinkomst än $100.000. Han vinner väljare med universitetsexamen. Han är som starkast i storstäderna och deras förorter. Han vinner de som beskriver sig själva som mer ”moderata konservativa”. Han vinner de som inte identifierar sig som evangelikalt kristna.

Mitt Romney är alltså kandidaten för de välställda , sekulariserade, högutbildade och moderata storstadsbor. Hans väljarbas är det som kallas det republikanska partiets direktörsfalang ”managerial wing.”

Rick Santorums mest lojala väljargrupp är evangelikalt kristna (även om han själv är katolik). Han vinner röster från dem som tjänar mindre än $50.000 om året. Han har vunnit de väljarna som ser sig som ”mycket konservativa” i nästan alla stater. Han är stark på landsbygden.

Men Santorums begränsning är tydlig. Inte i någon delstat har han fått mer än 31% av rösterna av de som inte är evangelikala. Lika lite som Romney har fått med sig partiets mest konservativa och religiösa falng har Santorum fått med sig moderata, mer sekulariserade storstadsbor.

Ser man framåt innebär deta att Romney har en klar fördel i kuststaterna, i vilka evangelikala som mest uppgår till en tredjedel av det republikanska väljarkåren – och mer välställda personer är fler: Maryland, Connecticut, Delaware, New York, New Jersey och Kalifornien. Santorum är favorit i inlandet, i delstater med en majoritet evangelikala och fler arbetare: Louisiana, Texas, West Virginia, Arkansas, Kentucky och sannolikt North Carolina och Indiana.

I årets primärval tycks demografi vara viktigare än ”momentum”. En vunnen delstat har hittills inte gett någon kandidat tillräckligt mycket medvind för att ändra utfallet i nästa delstat.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/det-handlar-om-demografi-dumbom/feed/ 0
Amerikansk folkmusik har sin historia inspelad och arkiverad av Alan Lomax. http://stateoftheunion.se/amerikansk-folkmusik-har-sin-historia-inspelad-och-arkiverad-av-alan-lomax/ http://stateoftheunion.se/amerikansk-folkmusik-har-sin-historia-inspelad-och-arkiverad-av-alan-lomax/#comments Tue, 20 Mar 2012 07:01:21 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4620 Alan Lomax är "mannen som spelade in världen". Hans betydelse för att den amerikanska folkmusiken fått spridning, och ännu är en levande kulturbärare, kan knappast underskattas.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
 Alan Lomax

Alan Lomax (1915- 2002) är ”mannen som spelade in världen”. Hans betydelse för att den amerikanska folkmusiken fått spridning, och ännu är en levande kulturbärare, kan knappast underskattas.

Lomax var den mest framstående folkloristen i USA. Han kan sägas vara direkt ansvarig för att folkmusiken fick ett uppsving på 1960-talet i USA och England. Hans livsgärning har kommit att ge viktiga influenser av folkmusik till countryns, popmusikens och rockens formande.

Han besökte hundratals obskyra platser i USA, Karibien, Europa och Nordafrika. På sina resor spelade han in folkmusik, fotograferade människor och dokumenterade muntliga berättelser. ”Han lyssnade, umgicks och spelade in natt efter natt, år efter år.”

Alan Lomax introducerade bland andra Woody Guthrie och Pete Seeger till nationell radio. Han hjälpte till att sprida folkmusikens protestsånger till medborgarrättsrörelsen och den facklig kampen. Han var först med att spela in blueslegenden Muddy Waters.

Unikt arkiv med folkmusik fritt tillgängligt.

Nu pågår arbetet med att digitalisera Lomax omfångsrika samlingar:  5000 timmar ljudinspelningar, 5000 fotografier, 120.000 meter film, 3000 videoband digitaliseras. Lomax vision av en ”global jukebox” blir verklighet.

Det är organisationen Cultural Equity som genomför digitaliseringen. På deras hemsida finns det 17.000 låtar att lyssna på. Gratis. Och på YouTube läggs det dagligen till nya filmer ur Lomax samlingar.

Organisationens namn ”Cultural Equtiy: kulturell rättvisa” har sin förklaring i Lomax filosofi i sitt arbete: ”…alla lokala och etniska kulturer borde värderas jämlikt som representanter av den mångfald av mänskliga anpassningar som finns här på jorden.”

Av alla mänskliga anpassningar till jordelivet är det den amerikanska södern som Lomax blivit mest känd för att ha dokumenterat. Han samlade in material i fängelser, på plantage och enmansjordbruk i Mississippideltat, dit han återvände sju gånger mellan 1933 och 1985.

1959 spelade han in fången James Carter, som sjöng arbetssången ”Po’Lazarus”, som användes av bröderna Cohens som öppningssång i deras film ”O Brother, Where Art Thou?

 Svart folkmusik i Mississippi.

Här är två klipp från Lomax resa i Mississippideltat, augusti-september 1978. Från samhället Canton, som ligger ungefär mitt i delstaten Mississippi, tar vi del av en gospelkvartett och en rytmisk vedhuggning. När luftfuktigheten pressas upp mot hundra under söderns sensommar är det som att endast musiken – takten som får kroppen att gunga med – gör mödan av några timmars gudstjänst eller några vedklabbar lön värd.

Click here to view the embedded video.

The Heavenly Gospel Singers framför ”Let Jesus Fix It” i St. James Missionary Baptist Church.

 

Click here to view the embedded video.

Clyde Maxwell hugger ved och sjunger en ”holler” på sin bondgård i Canton.

 

Och ett klipp från Mebane i North Carolina, 1983. Joe Thompson på fiol och Odell Thompson på banjo framför låten ”Roll In My Sweet Baby’s Arms”. (Gitarrist och sångare är ej identifierade.) Ens dag blir bara bättre av att bli påmind om musikens livskraft. Mer liv än så här blir musik inte:

Click here to view the embedded video.

 

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/amerikansk-folkmusik-har-sin-historia-inspelad-och-arkiverad-av-alan-lomax/feed/ 0
Anti-intellektualism i amerikansk kultur påverkar politiken. http://stateoftheunion.se/anti-intellektualism-i-amerikansk-kultur-paverkar-politiken/ http://stateoftheunion.se/anti-intellektualism-i-amerikansk-kultur-paverkar-politiken/#comments Wed, 14 Mar 2012 16:59:22 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4622 Personer med en reaktionär högerideologi tar tacksamt emot hotbilder mot nationens säkerhet och cementerar dem till nidbilder av en oönskad samhällsförändring.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Anti-intellectualism in American LifeHur kommer det sig att presidentkandidaten Rick Santorum kallar Obama ”snobb” för att han vill ”att alla ska gå på universitet”? Varför jublar debattpubliken till Newt Gingrichs tirader mot ”elitmedia”? Republikanerna Santorum och Gingrich använder sig av en folklig misstro mot en intellektuell samhällsklass. Kandidaterna härmar amerikansk anti-intellektualism.

Debatten och argumentationen i amerikansk politik kan uppfattas som förenklad, nästintill förklenande. Amerikansk politik är andefattig, i bland handlingskraftig, alltid händelserik.

Tveklöst är amerikansk politik kulturellt betingad på ett sätt gör som gör den svårbegriplig ur ett svenskt perspektiv. Ett sätt att närma sig en ökad förståelse är just genom fenomenet anti-intellektualism.

Richard Hofstadter.

En intressant bok om den amerikanska politikens kulturella betingelser är ”Anti-Intellectualism in American Life” av historikern Richard Hofstadter (1916-1970), professor vid Columbia University.

Hofstadters bok publicerades 1962, men den har i allra högsta grad relevans ännu idag. Boken tar sin utgångspunkt i det politiska klimatet i USA på 1950-talet. Det var ett synnerligen ogynnsamt klimat på grund av den republikanske senatorn Joseph McCarthys jakt på inhemska kommunister. Det kalla kriget innebar ett reellt hot mot USA:s nationella säkerhet, men idag är det uppenbart att McCarthys kommunistjakt mer liknade en inkvisition av oliktänkande, än en legitim verksamhet för att främja nationens säkerhet.

1950-talets McCarthyism var ett exempel på anti-intellektualism. Hofstadter beskriver en minsta gemensam nämnare för fenomenet som en ”ovilja och misstanke mot intellektets livlighet och mot dem som anses representera det livet..”

Utmärkande för en anti-intellektuell kultur är en motvillighet att bejaka konsekvenserna av en värld stadd i förändring. Hofstadter menar att amerikansk anti-intellektualism är en långvarig revolt mot modernitet.

McCarthyismens verkliga funktion var, enligt Hofstadter, inte att avslöja spioner, utan att kanalisera bitterhet och frustration. Aggets ursprung var inte kommunisthotet, utan ett uppdämt hat på högersidan mot president Franklin D. Roosevelt och hans omfattande samhällsreformer; New Deal.

Sanningen är att den högervridne är i stort behov av sin kommunist, och är patetiskt motvillig att släppa taget om honom.

Ett sätt att förstå hans idé är att personer med en reaktionär högerideologi tacksamt tar emot hotbilder mot nationens säkerhet och cementerar dem till nidbilder av en oönskad samhällsförändring.

Amerikansk anti-intellektualism är äldre än 1950-talets McCarthyism. Kulturen har sina rötter i ett USA som fram till världskrigen var ett isolationistiskt småstadssamhälle. Hofstadters syn är att Amerikas inland befolkas av människor som oftast är ”fundamentalister när det gäller religion, fördomsfulla mot immigranter, isolationister i utrikespolitik och ekonomiskt konservativa”.

Många amerikaner har känt sig konfronterade av moderniteten – och känner så fortfarande. Den protestantiska, individualistiska kulturen mötte Darwinism, Freudianism, Marxism och Keynesianism. Traditionella småstadsnormer mötte urbanisering, relativism, jämlikhetsideal och ett massmedialt sexutbud.

Utbildade, politiskt intellektuella och offentligt verksamma personer är i stor uträckning oförstående för den här populistiska misstron mot olika aspekter av modernitet. Hofstadters poäng är att man inte full ut inser  den essentiellt teologiska oron som underligger konfrontationen mellan en traditionell, respektive en modern världsbild. Det handlar om en oförståelse utifrån ett sekulärt perspektiv.

Hofstadter skriver att så länge sekularism var en sak för samhällseliten kunde religiösa strunta i den. Men när det utvecklas en ”masskultur” blir den första konsekvensen för religiösa att man stöts med ”finkulturen”: masskulturen och samhället har blivit liberaliserat och moderniserat.

Religionens betydelse för anti-intellektualism.

Religion är för många en seren föreställning. Religion handlar om inre personlig frid. För andra är religion ett socialt patos, ett trosvisst arbete för ökad rättvisa i världen. Men för stridbara själar är det en källa för fientligheter och agg. För dessa evangelikala (och katolska) själar är modernitet helt och hållet ett stridsrop.

Enligt Hofstadter är amerikansk demokrati associerad med uppfattningen att den medfödda, den intuitiva visheten är överlägsen den skolade och sofistikerade visheten hos den bildade samhällsklassen. Hofstadter menar att den egalitära demokratin har sina historiska rötter i amerikansk religionshistoria.

I amerikansk kultur finns det ett tydligt samband mellan demokrati och den egalitära föreställningen att varje medborgare är kvalificerad till politiskt ledarskap. Föreställningen är mer pregnant än demokrati definierad som folkstyre. I den egalitära föreställningen finns det en inneboende misstro mot en politiskt verksam elit, som verkar på bekostnad (både bildligt och bokstavligt) av allmänhetens inflytande.

Evangelikala avvisade kristendom som en inlärd religion och ett formellt förordnat prästerskap. I stället för ett tränat ledarskap framhöll evangelikala den vanliga människans praktiska sinne och hennes direkta tillgång till sanningen (och Gud).

Man litar inte på experter och avskyr centralisering. Man ser inget värde i en utbildad klass i det offentligas tjänst. (Denna uttalade konflikt kan man följa bakåt åtminstone till presidentvalet 1828, när Andrew Jackson vann med en bekymmersfri populistisk politik över sittande John Quincy Adams .)

Anti-intellektualism är baserad i landets demokratiska institutioner och dess egalitära grundtankar. Den intellektuella klassen, oavsett om den åtnjuter en elits privilegier,  är av nödvändighet en elit i sitt tänkande och i sin funktion.

Den evangelikala trosbekännelsen blev, enligt Hofstadter, i sin mest extrema syn på demokrati en sorts ”militant populistisk anti-intellektualism”. Demokratin finns i medfödd intuition, handlingsförmåga och personligt ansvar. Inga mellanhänder. Varken till Gud eller till den amerikanska drömmen.

Politisk intelligens som den yttrar sig i en demokrati har odlat ett sätt att ta sig an fakta och strategier. Hofstadter skriver att en sådan politiker godtar konflikt som en central och varaktig verklighet och förstår samhället som en sorts jämvikt av olika kompromisser. Hon skyr slutgiltiga uppgörelser, och inser att förkrossande partisegrar är ouppnåeliga. I en demokratisk bildning är nyanser viktiga: politikerns orientering är en relativistisk och skeptisk -  men samtidigt humanistisk i sin grundval.

Den populistiskt sinnade demokratin har odlat en helt annan uppsättning dygder. Med sina evangelikala rötter, menar Hofstadter att amerikansk populistisk demokrati har fått en fundamentalistisk framtoning.

I USA har det skett en symbios mellan religiös och nationalistisk – ”amerikansk”  – fundamentalism. Symbiosen kännetecknas av personer med något Hofstadter benämner en ”hundraprocentsmentalitet”: personer med ”ett förstånd fullständigt övertygat om hela sviten av förhärskande inskränkthet hos allmänheten och som har föresatt sig att ingen har rätten att utmana dem.”

En ”hundraprocentare” tillåter inga tvetydigheter, inga undanflykter, inga reservationer och ingen kritik.

Religiös och ”amerikansk” fundamentalism.

Evangelikal fundamentalism har i sig självt blivit sekulariserat och antagit en pseudo-politisk skepnad. Den moderna världen har trängt undan religionen från samhällsinflytande, men i politiken har man skapat sig en ny arena. Den religiösa fundamentalisten har hitta nya inflytelserika att liera sig med bland andra hundraprocentare.

Hofstadter menar alltså att det finns personer med ett sinnelag som betraktar världen med hundraprocentig säkerhet. Personer med ett sådan världsbild tenderar att känna sig hotad av två sammanhängande fenomen; dels modernitet (som innebär komplexitet), dels en riktning för demokratin bort från egalitära ideal till en pragmatisk (och byråkratisk) verklighet

Hundraprocentare finns i alla kulturer. Det utmärkande för amerikansk kultur är religionens alltjämt framskjutna plats i samspelet mellan oviljan för modernitet och trängtan efter egalitarism.

I USA har evangelikala fundamentalister skapat sig politiskt inflytande tillsammans med rika män, isolationister, militanta nationalister, katolska fundamentalister, och reaktionära i sydstaterna harmsna över kampen mot segregation.

Fundamentalisten är essentiellt en dualist; han ser på världen som en arena för konflikt mellan absolut gott och absolut ont…Den verkliga världens problem transformeras sålunda till en andlig armaggedon. Vardagliga händelser får karaktären av ”allegoriska illustrationer” i en kamp mellan absolut ont och absolut gott.

Empiriska bevis och slutsatser väger lätt i fundamentalistens våg. Hofstadter skriver att fundamentalisten lever i en värld av slutgiltiga moraliska och andliga värden, som för henne har en oändligt större verklighet än världslig politik. Han är inte rädd för intellektuella som en hjärntrust. Hon är rädd för att världen som han tror på ska kollapsa.

Amerikansk politik präglas av klyftan mellan den intellektuella och den mer populistiska synen på demokrati. Under vissa perioder har de närmat sig varandra. Efter depressionen på 1930-talet blev New Deal ett framgångsrikt samarbete mellan politiskt intellektuella och folket.

När jag läser Hofstadter är det slående i vilken stor utsträckning hans analys kan användas i dagens amerikanska politik. Den partipolitiska polariseringen paralyserar kongressen. Tea Party samlar illvilliga känslor mot Obama, som påminner om McCartyismens behov av kommunister.

Men en skillnad finns. Trots den största ekonomiska tillbakagången för USA, sedan depressionen, har vi idag inte sett något närmande mellan populism och intellektualism som skedde under New Deal.

I anti-intellektualismen finns en förklaring till varför Mitt Romney har problem med evangelikala väljare i de republikanska primärvalen. Att han är mormon har nog mindre betydelse. Ett större problem är att Romney (liksom presidenterna Bush) kommer från en samhällselit, en amerikansk patricierfamilj. Han framstår inte som tillräckligt arg. Mitt Romney har aldrig varit rädd eller orolig för att världen – den absoluta barriären mellan det onda och det goda – ska kollapsa.

Med en svart president är många fundamentalister mycket, mycket oroliga att världen är på god väg att kollapsa. Därav ett vanligt högermotto i årets val: ”Restore America”.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/anti-intellektualism-i-amerikansk-kultur-paverkar-politiken/feed/ 0
Mitt Romneys spelar Kid Rock & Toby Keith på sina kampanjmöten http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-spelar-kid-rock-toby-keith-pa-sina-kampanjmoten/ http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-spelar-kid-rock-toby-keith-pa-sina-kampanjmoten/#comments Mon, 05 Mar 2012 20:49:29 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4455 När Mitt Romney lämnar scenen så pumpar högtalarna med countryrock gjord för en patriotisk roadmovie.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Mitt Romney och Kid Rock

Mitt Romney driver en minutiöst planerad kampanj för att bli det republikanska partiets presidentkandidat.  Så musiken som spelas på hans kampanjmöten är inte framslumpad. Det finns en tanke. Mitt Romneys kampanj har valt låten ”Born Free” med Kid Rock, som sitt ledmotiv.

När Mitt Romney lämnar scenen så pumpar högtalarna med countryrock gjord för en patriotisk roadmovie. Kampanjmöten avrundas med en generisk text om frihet, de fria viddernas storslagenhet och Gud. Kid Rocks text har lika många klyschor som Romneys politiska tal innehåller:

Close to my destination
Tired, frail and aching
Waiting patiently for the sun to set

And when it’s done, believe that I
will yell it from that mountain high

I was born free
I was born free
I was born free, born free

I will bow to the shining sea
And celebrate God’s grace on thee

Kid Rock med ”Born Free”:

Kid Rock, från Detroit, Michigan, spelade låten live på ett kampanjmöte där inför delstatens primärval. Det var Romney själv som hade rekryterat artisten med löfte om att hjälpa Detroit.

Republikanska presidentkandidater är i allmänhet svaga för mainstream-country. Det vill säga: countryns huvudfåra besjälas av en vit arbetarklass i mellanvästern, som traditionellt gärna röstar republikanskt. (Urvalet är så klart inte obegränsat. Det gäller att inte få en stämning på halsen av artisten.)

En annan countrylåt som spelas på Romneys kampanjmöten är ”American Ride” med megastjärnan Toby Keith. Den har lite mer ilska. Mer politik: typ ”åt fanders med etablissemanget”. Att spela Toby Keith får ses som ett hyfsat säkert kort (förutom för de mest kristna som inte tål svordomar). Det får ses som ett försök av en mångmiljardär, med uppenbara problem att anknyta till gemene man, att dra fördelar av en frustration hos arbetarklassen som kan bära ända vägen till Vita huset.

Toby Keith med ”American Ride”:

I videon till ”American Ride” från 2009 bärs president Obama upp av Wall Street. Mexikaner väller över den amerikanska gränsen. Al Gore står med rumpan bar. Men det finns en dubbeltydlighet i videon. Förre presidenten George W. Bush ses bära dem kristna höger-predikanten Pat Robertson på sin rygg. På slutet ser man en nyhetsuppläsare med Fox News-loggan, fast med namnet ”Faux News”; alltså ”falska nyheter”.

Winter gettin’ colder, summer gettin’ warmer.
Tidal wave comin’ ‘cross the Mexican border.
Why buy a gallon, it’s cheaper by the barrel.
Just dont get busted singin’ Christmas carols.

Thats us, Thats right
Gotta love this American ride.
Both ends of the ozone burnin.
Funny how the world keeps turnin.
Look ma, no hands.
I love this American ride.
Gotta love this American ride.

Plasma gettin bigger, Jesus gettin smaller.
Spill a cup of coffee, make a million dollars.

 

Click here to view the embedded video.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-spelar-kid-rock-toby-keith-pa-sina-kampanjmoten/feed/ 0
Rick Santorums nya strategi fokuserar på ekonomin och mindre på moralfrågor. http://stateoftheunion.se/rick-santorums-nya-strategi-fokuserar-pa-ekonomin-och-mindre-pa-moralfragor/ http://stateoftheunion.se/rick-santorums-nya-strategi-fokuserar-pa-ekonomin-och-mindre-pa-moralfragor/#comments Fri, 02 Mar 2012 15:19:04 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4531 När Rick Santorum talade efter primärvalet i Michigan var det uppenbart att han försökte få sin kampanj att nå ut med ett bredare budskap än det värdekonservativa. En vecka före primärvalet ledde Rick Santorum i opinionsmätningar. Bortsett från att Mitt Romney hade mer pengar till tevereklam och en större kampanjorganisation i delstaten, så gjorde Santorum sig själv en björntjänst genom en rad ensidiga uttalanden. Santorum kallade Obama för ”en snobb” för att presidenten stävar efter att alla ska få högre utbildning.  Han anklagade också Obama för att ha en världsbild grundad på ”bluffteologi”. Santorum sa att han ville kräkas när han läste John F. Kennedys (som ju var USA:s förste katolske president) tal om håla isär kyrkor och staten. Även om han sedan ångrade just det uttalande var det sammantaget en lite väl magstark dos av fundamentalistisk kristendom, som säkert skrämde iväg mer moderata republikaner. I sitt valtal tog Rick Santorum tillfället i akt att berätta mer om sig själv för väljarna. Det blev mer biografi än moralfrågor. Han pratade om kvinnor som är viktiga i hans liv; om hans 93-åriga mamma, hans fru och hans äldsta dotter. Det blev också mycket ekonomi. Av 18 minuter tal var 5 minuter […]

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Republikanen Rick Santorum

När Rick Santorum talade efter primärvalet i Michigan var det uppenbart att han försökte få sin kampanj att nå ut med ett bredare budskap än det värdekonservativa.

En vecka före primärvalet ledde Rick Santorum i opinionsmätningar. Bortsett från att Mitt Romney hade mer pengar till tevereklam och en större kampanjorganisation i delstaten, så gjorde Santorum sig själv en björntjänst genom en rad ensidiga uttalanden.

Santorum kallade Obama för ”en snobb” för att presidenten stävar efter att alla ska få högre utbildning.  Han anklagade också Obama för att ha en världsbild grundad på ”bluffteologi”. Santorum sa att han ville kräkas när han läste John F. Kennedys (som ju var USA:s förste katolske president) tal om håla isär kyrkor och staten. Även om han sedan ångrade just det uttalande var det sammantaget en lite väl magstark dos av fundamentalistisk kristendom, som säkert skrämde iväg mer moderata republikaner.

I sitt valtal tog Rick Santorum tillfället i akt att berätta mer om sig själv för väljarna. Det blev mer biografi än moralfrågor. Han pratade om kvinnor som är viktiga i hans liv; om hans 93-åriga mamma, hans fru och hans äldsta dotter. Det blev också mycket ekonomi. Av 18 minuter tal var 5 minuter hyllning till kvinnorna i hans liv, 10 minuter ekonomi och en avslutande historielektion om Amerikas storhet. Här är hela talet:

video platform video management video solutions video player

Rick Santorum ska vinna Ohios primärval.

Det är tydligt i Santorums tal att han inte vill göra om misstaget att snöa in på kristna moralfrågor inför tisdagens primärval i delstaten Ohio (som är en av tio val ”Super Tuesday”). Han har även börjat utöka sina kampanjtal. Santorum pratar om sin mamma som en kvinnlig pionjär: ”-Hon var yrkesverksam och tjänade faktiskt mer pengar än sin make.”

Han säljer in sin skattepolitik, som bland annat innebär att den inhemska tillverkningsindustrin helt ska skattebefrias. Säkert ett populärt budskap i en industristat som Ohio. Med en bredare biografi och ett större fokus på hans ekonomiska förslag så satsar hans kampanj mycket på att inte tappa Santorums ledning i Ohio.

Santorums plötsliga vurmande för starka kvinnor ska ses mot bakgrund av att en majoritet kvinnliga republikaner hittills har röstat på Mitt Romney. Vallokalsundersökningar visar att Santorum är stark bland de väljare, vilka ser sig som ”mycket konservativa”, bland evangelikala och bland låginkomsttagare. Han är svag bland kvinnor och mer moderata väljare. Det betyder att han ger bort 60% av den republikanska väljarbasen.

Som en politisk konsult, republikan, påpekar måste man lägga till väljargrupper för att bli president, inte stöta bort. Han har varit alldeles för upptagen med att torgföra kontroversiella sociala frågor, så som preventivmedel. Intrycket är att han omfattar en gammaldags kvinnosyn.

Han gör riktigt bra ifrån sig när han fokuserar på sin ordination för landets ekonomi och sin anknytning till gemene man, givet sina rötter…Det är då han blir en riktigt attraktiv, Reagan-lik kandidat…

Det ligger någonting i vad konsulten säger. Rick Santorum lyckades faktiskt hålla ett bättre segertal än vad Mitt Romney gjorde – tror att han alltså förlorade. Jämför Romneys  ”vi vann inte stort, men vi vann med tillräcklig marginal” med Santorums ”The people of Michigan looked into the hearts of the candidates and all I have to say is; I love you back!”

Oavsett vad man tycker om Santorums respektive Romneys politik framträder Santorum som en mer känslomässig och genuin kandidat. Men för Santorums del är det tyvärr så att hans moraliska ståndpunkter inte delas av flertalet amerikaner. Det är nog för sent att göra en Romney: att skarva lite och säga vad som passar bäst för stunden.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/rick-santorums-nya-strategi-fokuserar-pa-ekonomin-och-mindre-pa-moralfragor/feed/ 0
Republikanernas presidentkandidater slår rekord i negativ kampanj. http://stateoftheunion.se/republikanernas-presidentkandidater-slar-rekord-i-negativ-kampanj/ http://stateoftheunion.se/republikanernas-presidentkandidater-slar-rekord-i-negativ-kampanj/#comments Wed, 29 Feb 2012 08:57:11 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4462 De verkliga förlorarna är väljarna, som blir svältfödda på sakpolitik och seriös diskussion. En negativ kampanj är som snabba kolhydrater. En snabb kick för hjärnan, men man blir inte mätt.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Rick Santorum och Mitt Romney debatterar

Invånarna i delstaten Michigan är säkert lättade. De kan lägga republikanernas primärval bakom sig. De kan slå på teven utan att mötas av ännu en reklamfilm i en negativ kampanj. Om väljarna har blivit utmattade så är det inte utan anledning. Republikanernas pågående nomineringsprocess är den mest negativa kampanjen – någonsin.

2008 uppgick negativa attacker till 6% av reklamen i republikanernas kampanjer. Det var en ganska normal andel skit som kastades mellan kandidaterna. I år står negativa attacker hittills för nästan häften av all reklam.

En förklaring till mängden negativ reklam kan vara Super PAC, fristående sammanslutningar som kan ta emot obegränsade gåvor från privatpersoner och företag. Av deras reklamfilmer är 72% negativa. I kandidaternas egna kampanjer är 27% av reklamen negativ.

Debatten är intensiv om hur denna negativa närkamp kommer att påverka republikanernas kandidat i höstens presidentval. Skänker man president Obama en fördel med en så omfattande negativ kampanj?

Fler och fler ogillar kandidaterna.

Mitt Romney vann Michigans primärval. Avståndet till tvåan Rick Santorum var inte stort, men ”tillräckligt”. Så säger en kandidat som har sett sitt försprång krympa och sett sig tvungen att sänka förväntningarna på en vinst.

Men Romneys vinst är kostsam. Inte bara dyr räknad i annonsdollar, utan också i förtroendekapital. Hans tillgång till annonsdollar är i praktiken obegränsad, men när dollar används till en negativ kampanj minskar väljarnas förtroende.

Vanligtvis sker den mest negativa kampanjen veckorna innan valdagen i november – mellan demokrater och republikaner. I år gäller inte den konventionen. Mitt Romneys kampanj, hans stora stab och kampanjkassa, är i stor utsträckning inriktad på att ställa hans republikanska konkurrenter och Obama i dålig dager. Inte så mycket på att framhålla Romney själv.

Det allvarliga för republikanerna är att ju längre de negativa attackerna fortgår, desto mer negativ bild av kandidaterna får allmänheten. Trenden måste brytas om republinaerna på allvar ska kunna utmana Obama i höstens presidentval.

Kandidaternas populuaritet mäts regelbundet. En majoritet av alla väljare (alltså inte bara republikaner) har nu en ofördelaktig bild av Mitt Romney och Newt Gingrich. Endast 26% har en positiv uppfattning om Newt Gingrich, hela 62% en negativ. Romneys siffror är 38% med fördelaktig uppfattning och 51% negativa. Ron Pauls siffror är 30% mot 46%. Rick Santorum är den enda mer fler positiva, men andelen dalar allteftersom han får står i ramljuset. (39% mot 36%)

Den ende vinnaren i dessa siffror är president Obama. Medial uppmärksamhet riktas bort från Vita huset. För en sittande president är det oftast en bra sak media är upptagna av motståndarnas käbbel. Wisconsins guvernör, republikanen Scott Walker, sa till Politico att ”Varje dag som någon av de republikanska kandidaterna inte talar om ekonomin i det lär landet är en utmaning, därför det är så vi kommer att vinna”.

De verkliga förlorarna är väljarna, som blir svältfödda på sakpolitik och seriös diskussion. En negativ kampanj är som snabba kolhydrater. En snabb kick för hjärnan, men man blir inte mätt.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/republikanernas-presidentkandidater-slar-rekord-i-negativ-kampanj/feed/ 0
Mitt Romneys ekonomiska politik är utbudsekonomi. http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-ekonomiska-politik-ar-utbudsekonomi/ http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-ekonomiska-politik-ar-utbudsekonomi/#comments Mon, 27 Feb 2012 15:39:41 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4466 Mitt Romney kampanjar med slogan att budgetunderskott är moraliskt felaktigt. Men med hans ekonomiska politik skulle USA:s budgetunderskott tvärtom öka.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
 

Mitt Romney ekonomisk politik

Mitt Romney lovar skattesänkningar och nedskärningar i offentlig sektor. Han kampanjar med en slogan att budgetunderskott är moraliskt felaktigt. Men det är valfläsk för det republikanska partiets Tea Party-väljare. Med Romney i Vita huset skulle sannolikt USA:s budgetunderskott tvärtom öka.

Jag slås ibland av hur lite sakpolitik som rapporteras om presidentkandidaterna. Och jag har själv lätt för att fastna i opinionsmätningar och enskildheter i kandidaternas dagliga kampanjhändelser. Så här är en genomgång av vilken ekonomisk politik Mitt Romney faktiskt går till val på.

Romney har presenterat sin ekonomiska politik i ett valmanifest med 59 olika förslag (pdf). I dagarna konkretiserade han manifestet med nya skattesatser.

Skattesänkningar och utbudsekonomi.

Utgångspunkten för Mitt Romneys ekonomiska politik är en utbudsekonomi. Det är en nationalekonomisk riktning, som idag är ortodox ideologi för ett republikanskt parti som har rört sig bakåt högerut. Det tillhör ortodoxin att budgetunderskott är något förkastligt i sig. Alltså oberoende om det är högkonjunktur, lågkonjunktur eller recession.

Utbudsekonomi (”supply-side economics”) förespråkar – i motsats till keynesiansk efterfrågepolitik – att tillväxt skapas genom att varor och tjänster blir billigare att producera. Tillspetsat är det utbud som driver efterfrågan. Det är med andra ord inte konsumenters efterfrågan som ska stimuleras, som president Obama i huvudsak har gjort, för att få fart på tillväxten. Det är producenter av varor som har landets ekonomiska tillväxt i sina händer.

Skattepolitiken är det viktigaste redskapet för att öka utbudet. Teorin säger att sänkta marginalskatter skapar incitament till att producera mer varor och fler tjänster. Effekten av sänkta skatter är tvådelad: dels leder sänkt inkomstskatt till att folk arbetar mer, dels kommer en sänkt kapitalskatt ge upphov till fler investeringar som kommer produktionen till godo.

Enligt utbudsekonomin innebär effekterna sammantaget att skattesänkningar finansierar sig själva. Sänkta marginalskatter leder nämligen till en ökad skattebas; skatten är mindre – men fler kommer att betala.

Ronald Reagan är förebild.

Republikanernas förebild när det kommer till ekonomisk politik är tveklöst Ronald Reagan. Vill man bedyra sin konservativa ideologi, vilket Romney måste, är det Reagan man ska omhulda och låta visa vägen framåt. Utbudsekonomi är i det sammanhanget synonymt med ”Reaganonimcs”.

Huruvida empirisk evidens stödjer utbudsekonomins teori är omtvistat, såväl politiskt som vetenskapligt. Mest ifrågasatt är idén att skattesänkningar betalar sig själva. Eller rättare sagt: Det är en idé, som inte kan drivas hur långt som helst. Det är nämligen tveksamt om skattesänkningar fungerar som teorin föreskriver när marginalskatterna redan är relativt låga.

När Reagan genomförde sin ekonomiska politik i början av 1980-talet var inkomstskatten i USA så mycket som upp till 70%. Att argumentera med Reagan som förebild i dagens ekonomiska verklighet är därför problematiskt. Att tala om Reaganekonomi i valet 2012 brister både i empiri och vision.

Därför är det symptomatiskt vad Mitt Romneys ekonomiska politik inte innehåller. Situationen för bostadslån och omfattningen av utmätningar är fortfarande ett akut problem för många amerikaner. Romney har inga förslag på hur USA:s mycket besvärliga bostadsmarknad åter igen ska fås att fungera för flertalet amerikaner.

En anledning till Romneys tystnad är att ”husbubblan”, så som andra bubblor, delvis är en konsekvens av utbudsekonomi. När utbudet av varor och tjänster (som billiga lån) är större än den faktiska efterfrågan. orsakas en inflation av tillgångar; det vill säga en bubbla.

Mitt Romneys skatteförslag:

  • Inkomstskatten sänks med 20% för alla.

Amerikansk inkomstskatt är progressiv enligt sex bestämda inkomstgrupper. Beroende på inkomst betalar man 10%, 15%, 25%, 28%, 33% eller 35% i skatt. Romneys förslag innebär att skatten för samtliga inkomstgrupper sänks med 20% -  vilket alltså innebär att inkomstskatten som lägst skulle vara 8% och som högst 28%

  • Skatten på kapitalinkomst (tex räntor och aktieutdelning) bibehålls på nuvarande 15%. Hushåll med en inkomst under $200.000 ska inte betala någon kapitalskatt alls.
  • Företagsskatten ska sänkas till att vara högst 25% (högsta federala företagsskatten är idag 35%
  • Arvsskatten (som republikaner brukar kallas ”death tax”) avskaffas. (Idag skattas 55% på värde över 5,1 miljoner dollar)

Romneys ekonomiska rådgivare har sagt att skattesänkningarna kommer att finansieras på tre sätt. För det första genom den ”dynamiska” tillväxt som skattesänkning genererar. För det andra genom en ökat skattebas. Och för det tredje genom nedskärningar av med 500 miljarder dollar årligen av den federala budgeten.

Tanken att skattesänkningarna finansieras genom ”tillväxtdynamik” och skattebas är tydlig utbudsekonomi. Samtidigt har Romney sagt till journalister att han kommer be kongressen att begränsa kryphål och avdrag för de allra rikaste, sådant som uppmuntrar till skatteplanering.

Romney har till och med använt sig av uttrycket ”en procent”. Det fick pratradiovärden Rush Limbaugh att kritisera Romney för att han godtar vänsterns och ”Occupy Wall Streetsretorik om ett USA delat mellan 99% av befolkningen och den rikaste procenten.

Förmodligen är Romneys utfästelser om de slopade avdrag för de allra rikaste mest ett försök att locka mittenväljare.  Det är osannolikt att kongressen skulle lyckas komma överens om sådan begränsningar. Och även om det skulle ske, menar ekonomer att så stora skattesänkningar aldrig kan kompenseras fullt ut genom slopade skatteavdrag.

Nedskärningar i offentlig sektor.

Mitt Romneys ekonomiska politik är ofullständig och lever inte upp till hans peppiga kampanjslogan. Det är osannolikt att utbudsekonomisk teori kan ”användas” för att finansiera hans skattesänkningar.

US Budget Watch har i en ny rapport beräknat att Mitt Romneys samlade förslag skulle öka statsskulden med 250 miljarder dollar fram till 2021 (en ökning med 1% av BNP (Den enda av kandidaterna som skulle minska statsskulden i ett rimligt scenario är Ron Paul. Gingrich och Santorum skulle öka statsskulden ännu mer  än Romney.)

Eftersom Mitt Romney ålägger Vita huset en moralisk plikt att balansera statsbudgeten kvarstår det att specificera nedskärningar av de offentliga utgifterna. Romney har sagt att sådana förslag kommer framöver. Något mer än skissartade utkast ska man dock inte förvänta sig (av någon politiker). Typ ”vad staten måste göra göra, borde den göra mer effektivt.”

  • Romney har hittills lovat att han som nyvald president omedelbart skulle verkställa ett utgiftstak för statens utgifter till 20% av BNP. Hans strävan är att framöver ha ett ännu lägre utgiftstak. Som jämförelse kan man säga att Sveriges utgiftstak innevarande år är 30% av BNP.
  • Romney vill dessutom minska antalet statsanställda med 10%, vilket ska ske genom naturlig avgång. (Om två slutar ska bara en anställas.)
  • För yngre generationer ska pensionsåldern stegvis höjas.

När det gäller utgiftstak är dock försvarsutgifterna undantagna. Om alla offentliga program skulle skäras med osthyvel innebär det en nedskärning med 17%. Ser man konkret vad en sådan nedskärning av socialförsäkringar (”Social Security” ) skulle leda till framträder en rätt kärv bild.

En genomsnittlig ersättning, tex som statlig pension eller arbetslöshetsersättning – är idag $1230 per månad. Romneys utgiftstak skulle sänka bidraget till $1020. Det skulle leda till att 2.6 miljoner fler amerikaner hamnar under fattigdomsgränsen. För 2011 är definitionen av relativ fattigdom i USA en årlig inkomst på $10.890 för ensamhushåll (ca 76.000 kronor). Romney har sagt att pensionärer och personer äldre än 55 år ska undantas, vilket skulle innebära ännu större minskning för övriga.

Medicaid, ett offentligt program som betalar nödvändiga sjukvårdskostnader, ska reformeras. Programmet administreras av delstaterna, som får statliga bidrag med minst hälften av sina kostnader. Romney förespråkar att statens bidrag ska betalas ut i fasta anslag, klumpsummor, inte på löpande räkning som nu sker. Förslaget har redan beslutats av representanthuset med republikansk majoritet, men godtas varken av senaten eller president Obama. Varje krona som inte kan vinnas i rationalisering innebär så klart sämre förmåner.

Mitt Romney kampanjar

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/mitt-romneys-ekonomiska-politik-ar-utbudsekonomi/feed/ 0
Amerikansk politik på YouTube. http://stateoftheunion.se/amerikansk-politik-pa-youtube/ http://stateoftheunion.se/amerikansk-politik-pa-youtube/#comments Tue, 14 Feb 2012 10:59:32 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4429 Amerikansk politik definieras av rörliga bilder och annonspengar. Helt krasst är det så det politiska budskapet möter flertalet amerikanska väljare.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
 Tevereklam för Rick Santorum

Amerikansk politik definieras av rörliga bilder och annonspengar. Helt krasst är det så det politiska budskapet möter flertalet amerikanska väljare. Politiska reklamfilmer fyller amerikansk teve till bredden ett presidentvalsår.

Jag har ställt samman spellistor på YouTube med politisk reklam. Just nu är det så klart det republikanska partiets nomineringsprocess som är aktuell. För att se State of the Unions YouTube-kanal använd länken här eller YouTube-ikonen på startsidan.

Sett ur ett demokratiskt perspektiv, som värdesätter medborgares politiska engagemang, har en amerikansk presidentvalskampanj två motstridiga sidor. Å ena sidan innebär tevereklam en oerhörd upptrissning av kostnaderna för en politisk kampanj. Mediets förutsättningar lockar dessutom till fördummande förenkling och nästan alltid till negativa attacker mellan kandidater. Politisk reklam innehåller sällan politiska sakfrågor.

Å andra sidan lockar en presidentvalskampanj hundratusentals medborgare till politiskt engagemang. I primärval, nomineringsmöten och frivilligt kampanjarbete för olika kandidater. Detta gräsrotsengagemang överstiger vida det vi har i ett svenskt riksdagsval.

Men det kan vara så att det är sidor av samma mynt. Tevereklam innebär att politiska sakfrågor får stå tillbaka för känslor – som i bästa fall omsätts i politiskt fotarbete. I sämsta fall blir inget vettigt sagt eller gjort.

Spellistan ”Negativ reklam i republikanernas primärval”:

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/amerikansk-politik-pa-youtube/feed/ 0
Samkönat äktenskap ska tillåtas i Kalifornien. Kanske. http://stateoftheunion.se/samkonat-aktenskap-ska-tillatas-i-kalifornien-kanske/ http://stateoftheunion.se/samkonat-aktenskap-ska-tillatas-i-kalifornien-kanske/#comments Wed, 08 Feb 2012 22:09:02 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4362 En federal domstol beslöt i veckan att förbudet mot samkönat äktenskap i Kalifornien, som en folkomröstning beslutade om 2008, inte är förenlig med den amerikanska konstitutionen.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Samkönat äktenskap i Kalifornien. Prop 8

En federal domstol beslöt i veckan att förbudet mot samkönat äktenskap i Kalifornien, som en folkomröstning beslutade om 2008, inte är förenlig med den amerikanska konstitutionen.

Frågan om samkönat äktenskap i Kalifornien har genomgått flera juridiska prövningar. Det senaste utfallet innebär att Högsta Domstolen med all säkerhet kommet att pröva frågan. Men avgörandet väntas tidigast år 2014.

Det är en del turer att reda ut om du vill veta mer.

Bakgrund: Proposition 8.

Folkomröstningen som ägde rum i samband med presidentvalet 2008 skedde på initiativ av medborgare som ville förbjuda homosexuella att gifta sig. Bakgrunden var att Kaliforniens Högsta domstol samma år bestämde att delstaten inte kunde utestänga samkönade par från äktenskap som legal samlevnadsform. 18.000 par gifte sig då i Kalifornien.

Initiativet – Proposition 8 – stöddes av en majoritet (52%) och innebar ett tillägg till delstatens konstitution, som innebar att ”bara äktenskap mellan en man och en kvinna” erkänns i Kalifornien. Motståndare till ”Prop 8″ påbörjade en rättsprocess med resultatet att Kaliforniens Högsta domstol upprätthöll det nya tillägget till delstatens konstitution. (De par som redan hade gift sig skulle dock få behålla sin status som erkänt äktenskap.)

Det fick två samkönade par, som önskar ingå äktenskap, att stämma delstaten i federal domstol. Kaliforniens förbud sas strida mot den amerikanska konstitutionen. Krångligt? Här måste man komma ihåg att varje delstat i USA har en egen rättsskipning. Varje delstat har alltså en egen ”konstitution” och en ”högsta domstol” som sista instans för överklaganden.

Till skillnad från tidigare rättsprocesser om homosexuellas rättigheter valde man alltså att inte nöja sig med ett delstatligt avgörande. Man tog saken till federal domstol. Det vanskliga med en federal rättsprocess är att argumenten och bevisen görs med utgångspunkt i landets konstitution och till slut bedöms av Högsta domstolen – vars beslut är slutgiltigt och kommer att avgöra frågan för lång tid framöver. (Jämför exempelvis abortfrågan som avgjordes av Högsta domstolen i Roe v. Wade 1973.)

Det första rättsliga utfallet i den federala processen kom i augusti 2010. Proposition 8 förklarades strida mot den amerikanska konstitutionens krav på ”lika behandling under lagen” (det 14:e tillägget).  Den nu pensionerade domaren Vaughn Walker skrev i sitt långa domskäl att ett förbud mot samkönade äktenskap endast kan göras utifrån en personlig moralisk hållning – som inte lämpar sig som underlag i en rättslig och konstitutionell prövning.

Representanter för Prop 8 överklagade då, bland annat med det ytterligare skälet att domare Walker själv är gay. Den federala överklagandedomstolen kom i dagarna med sitt utfall. Av de tre domarna beslöt två att Walkers beslut var riktigt. (En domare såg inget hinder för att Prop 8 tillfogas Kaliforniens konstitution.)

Domare Stephen R. Reinhard skriver att Prop 8 riktade in sig på en minoritetsgrupp och berövade rättigheter samkönade redan hade. En folkomröstning har inte mandat att förvägra vissa medborgare en rättighet som andra ges av samhället. Det strider mot den den amerikanska konstitutionens krav på likabehandling. (Ladda ner domen här.)

Huvudskälet är att resultatet av Kaliforniens folkomröstning har som enda innebörd att ”minska homosexuellas status och mänskliga värdighet”. I domskälet kan man läsa att en sådan vägran:

…inte har något annat praktiskt syfte än att beröva bögars och lesbiskas rättighet att  använda sig av den benämning som delstaten och samhället ger till seriösa relationer – och därmed påverka en missgynnad grupps status och värdighet i negativ riktning.

Vidare skriver Reinhard att även om den amerikanska konstitution erkänner delstaternas rätt att stofta de lagar de önskar, så måste det ”åtminstone finnas ett legitimt skäl för att stifta en lah som behandlar personer olika.

Domskälet var dock något mindre kategoriskt än förra utfallet. Man tar inte ställning till om samkönat äktenskap i sig är en konstitutionell rättigheten enligt principen om likabehandling. Man säger endast att särbehandlingen som följde av Prop 8 inte är förenlig med konstitutionen.

Republikanernas presidentkandidater gillar inte samkönat äktenskap.

De republikanska presidentkandidaterna Mitt Romney, Newt Gingrich och Rick Santorum har alla med skarpa ord kritiserat domstolens beslut. Kan kan sammanfatta kritiken med en banner på hemsidan hos en kristet-konservativa intresseorganisation.

Alliance Defense Fund

Alliance Defense Fund kallar beslutet ”outrageous”: ”Domare försöker omdefiniera äktenskapet”. Motståndare till samkönat äktenskap menar att äktenskapet per definition är mellan en man och en kvinna. Domare ska inte – och kan inte – ändra på en definition som biblisk och gudomligt uppenbara.

Den här grenen av amerikansk konservatism, med sin ideologiska hemvist i evangelikalt kristna, samfund, utkämpar det som brukar kallas ”kulturkriget” mot progressiv liberalism. (Rätten till abort är en annan fråga som kulturkriget drabbas av.)

Man ser de federala domarna i Västra USA:s  överklagandedomstol (”Ninth Circuit Court of Appeals”), som liberala överlöpare som är är ”juridiska aktivister”. Med ”aktivism” menar man att domarna är aktiva i sin tolkning av konstitutionen. Detta är det samma som politik och således inget en domare ska ägna sig åt. Domstolarnas uppgift är att upprätthålla konstitutionen – så som den formulerades av grundlagsfäderna.

Lite förenklat kan man säga att uppfattningen om ett konstitutionens roll mer än 200 år den författades (i en tid med slaveri) är samma perspektiv man har på bibelns roll knappt 2000 efter den ställdes samman. Det är bara att läsa innantill så får man svar på sina frågor.

Newt Gingrich (katolik) sa i en primärvalsdebatt att han vill avsätta hela domstolen. Han tycker att dess domare är för radikala, alltså oamerikanska: de är motståndare till religion och traditionella familjevärden. Han kallar domslutet ett ”angrepp på de Förenta staternas judiskt-kristna grundvalar”.

Mitt Romney (mormon) säger att som president kommer han att ”värna traditionellt äktenskap och utse domare som tolkar konstitutionen som den är skriven och inte i enlighet med sina egen politiska övertygelser och fördomar.”

Så här säger Rick Santorum i en kommentar:

Dagens beslut…är ytterligare ett i en lång rad av radikala, aktivistiska utslag av denna svekfulla domstol – och det är därför jag har krävt att domstolen ska upplösas. Äktenskapet har alltid och kommer alltid att definieras som ‘en man och en kvinna’. Vi kan helt enkelt inte tillåta 50 olika definitioner av äktenskap.

Att Ronney, Gingrich och Santorum reagerar som de gör är inte så överraskande mitt under pågående primärval där värdekonservativa väljargrupper är särskilt viktiga. Men det är våghalsigt att kräva att domstolar ska upplösas (domare utnämns trots allt av demokratiskt valda politiker).

Argumentet haltar betänkligt. Domarna som kritiseras gör just det som konstitutionens maktfördelning ålägger dem. Den amerikanska konstitutionen föreskriver en maktbalans mellan lagstiftande (kongressen), verkställande (presidenten) och dömande makt. Man kan med fog hävda att det går stick i stäv med grundlagen att en politiker lovar att upplösa en domstol.

Jag misstänker att om en folkomröstning i en delstat hade kommit fram till att vapen inte ska bäras, så hade Gingrich och hans åsiktsfränder tagit till rättsliga åtgärder. Och ingen domstol som slår vakt om en religiös motiverad diskriminering ska avsättas. När konservativt tänkande domare tolkar konstitutionen (en domare tolkar alltid) tänker de inte politiskt utan är bara klartänkta  juridiska budbärare.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/samkonat-aktenskap-ska-tillatas-i-kalifornien-kanske/feed/ 0
Detroit smider politiskt stål med Clint Eastwood i Super Bowl-reklam. http://stateoftheunion.se/detroit-smider-politiskt-stal-med-clint-eastwood-i-super-bowl-reklam/ http://stateoftheunion.se/detroit-smider-politiskt-stal-med-clint-eastwood-i-super-bowl-reklam/#comments Mon, 06 Feb 2012 18:14:39 +0000 http://stateoftheunion.se/?p=4352 Till årets Super Bowl-reklam har Clint Eastwood rekryterats för att koka ihop en soppa av boxningsfloskler, politisk allusion och lokal nationalromantik: slogan är "importerad från Detroit".

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
Clint Eastwood Super BowlBiltillverkaren Chrysler följer upp förra årets uppmärksammade reklamfilm med Eminem. Till årets Super Bowl-reklam har Clint Eastwood rekryterats för att koka ihop en soppa av boxningsfloskler, politisk allusion och lokal nationalromantik: slogan är ”importerad från Detroit”.

Reklamspotarna i årets Super Bowl (Giants vann) fylldes som vanligt med många nya bilmodeller. Men Chrysler (en av ”de tre stora” i Detroit, huvudstad för den nationella bilindustrin), sticker ut med en reklam som mycket väl kunde ha haft Obamas omvalskampanj som avsändare.

Kolla Chryslers reklam med Clintan:

Click here to view the embedded video.

 

Det är halvtid. Bägge lagen är i sina omklädningsrum och diskuterar vad de kan göra för att vinna matchen i andra halvan. Det är halvlek i Amerika också. Folk saknar arbete och de far illa. Och alla undrar vad de ska göra för att göra en comeback. Och vi är alla rädda, för att detta är inget spel. Invånarna i Detroit vet en del om detta. De förlorade nästan allt. Men vi tog os samman, och nu kämpar Motor City på nytt.

Allt som har betydelse nu är vad som ligger framför oss. Hur vänder vi ett underläge? Hur kommer vi samman? Och hur vinner vi? Detroit har visat oss att det går att göra. Och vad som gäller för dem gäller oss alla. Det här landet kan inte knockas med ett slag. Vi reser oss upp igen och när vi gör det kommer världen att höra våra vrålet från våra motorer. ‘Yeah, it’s halftime America. And, our second half is about to begin’.

Reklamen slår mynt – och underblåser  – den kollektiva amerikanska självbilden av att leva i en framstående och exempellös nation. Chrysler försöker tillverka något mer varumärkesbeständigt än rostfri bilplåt. Det är politisk stål på tre sätt:

Det låter som Obama i sitt senaste State of the Union-tal. När Obama säger att ”America is back!” är det en frammaning av samma nationella självförtroende som Chrysler vill ska omsättas i inköp av bilar made in USA.

För det andra kan retoriken kring Chryslers och Detroits återkomst från konkursbranten användas som ett direkt politiskt argument. Chrysler fick låna 12.5 miljarder dollar av staten, som garanti under sin omstrukturering. (Förlusten för skattebetalarna blev $1.3 miljarder.) Obama och demokraterna kommer att använda Detroit som ett exempel på framgångsrik politik för att få landet ut ur recession. Man säger att kostnaden var en jobbgivande investering.

Politiska bloggar har redan kommenterat reklamfilmen som ett stöd för president Obama: ”Om det inte hade varit för regeringens räddningsaktion skulle det överhuvudtaget inte ha funnits någon Super Bowl-reklam från Chrysler att prata om.”

För det tredje påminner reklamfilmens form och själva idé om en mycket berömd politisk kampanj. Chryslers ”It’s Halftime in America” alluderar på Ronald Reagans berömda reklamfilm ”Morning in America” som användes i kampanjen år 1984 för hans omval till presidentposten.

Så, även om Clintan själv är republikan och reklamstålet är lånat av Reagan, är filmen en påminnelse om att republikanerna tar en vansklig väg mot Vita huset om de framstår som alltför negativa och dissar sådana här framgångsbilder. Majoriteten av amerikanska väljare brukar inte rösta på undergångsbilder.

Reagans reklamfilm:

Click here to view the embedded video.

State of the Union - En blogg om amerikansk kultur och politik

]]>
http://stateoftheunion.se/detroit-smider-politiskt-stal-med-clint-eastwood-i-super-bowl-reklam/feed/ 0