Elena Kagan

Tänka sig; en ogift femtioårig kvinna utan barn kan få världen att rämna i sina beståndsdelar. I alla fall om hon tar sin plats i Högsta domstolen.

Elena Kagan nominerades i förra veckan av Obama till Högsta domstolen. (Läs mer i tidigare inlägg.) Om hon bekräftas och utses av senaten efterträder hon domare John Paul Stevens.

En alldeles speciell sorts kritik mot Kagan har sedan dess frodats i USA. Kritiken är lika udda som den är symtomatisk.

Udda för att den inte har något att göra med Kagans kompetens. Symtomatisk för att den uttrycker ett samhälles kvinnosyn och homofobi.

Kagan är ogift. Hon har inga barn. Enligt en höger-kristen logik kan det endast betyda att hon är lesbisk. Slutsatsen enligt samma logik är: fara på färde.

Kritiken går konkret ut på två saker. För det första att utnämningen av Kagan innebär att homosexuella skulle få gifta sig. ”En röst på Kagan är en röst för att pracka på homovigsel på alla 50 delstater.” (National Organization for Marriage)

Kagan lesbisk?

För det andra måste Kagan ge besked om hon är lesbisk eller inte. Organisationen Americans for Truth about Homosexuality vill att ledamöter av senaten ska fråga henne rakt ut: ”Are (or were) you a practicing homosexual?

Om man här uppmärksammar just kravet på självdeklaration av sexualitet och livsval, framstår känslosvallen mot Kagan med all icke-önskvärd tydlighet som ömsesidig rädsla och oförsonlighet. Vilket dessutom gör det till hyckleri när kristna höjer sina röster mot Kagan. Kristna ska väl vara frimodiga?

Så här frimodiga är American Family Association: ”Allt för mycket står på spel…ingen lesbisk person är kvalificerad att sitta i Högtsa domstolen”. Tydligare än så blir ett agg inte. Några argument ges inte till varför en lesbisk person är okvalificerad. Det finns så klart inga. Bara rädsla och bilder av samhällsfördärv:

If you are alarmed by the increasing ungodliness and depravity assaulting our nation, tired of cursing the darkness, and ready to light a bonfire, please join us.  Do it for your children and grandchildren.

Detta är höger-kristen-evangelikal logik: Att mota bort lesbiska är att tända ett ljus i mörkret.

Men vänta, ingen vet ju om Kagan är lesbisk eller inte. Det är därför man måste fråga. Varje person med integritet skulle så klart vägra att svara på frågor ställda utifrån denna logik. Det vet kritikerna och därför har man snärjt Kagan till kravet på självdeklaration så att om hon vägrar att svarar, så är hon ”skyldig”. Så här tänker man:

Att vägra svara är ett tyst medgivande av skuld. Men hon kanske inte kan förneka offentligt att hon är lesbisk, sannolikt därför att det är sant. Hon kanske inte heller kan erkänna, därför att det skulle kosta henne platsen i Högsta domstolen. Så hon kommer sannolikt att vägra att svara på frågan, och den enda tänkbara förklaringen för hennes undanslingrande är att ryktena om att hon är lesbisk inte alls är rykten, utan är grundade i fakta.

Logiken påminner mig om gamla tiders häxprov: Släng en misstänkt kvinna i vattnet. Om hon flyter har hon magiska krafter och det är bevisat att hon är häxa. Om hon sjunker har inga magiska krafter och är oskyldig till anklagelserna. Och en död kvinna.

I samband med utnämningen av Sonia Sotomayor vändes hennes resonemang om att en ”wise Latina” är en tillgång i domstolsväsendet och ibland kan nå ett bättre beslut än vita män utan motsvarande erfarenhet mot henne – och samma arga vita män kallade henne för en rasist.

Tänka sig, en kvinna från Puerto Rico är ett hot mot beskedliga män. Nu vet vi hur rykteskvarnen, pratradion och konservativa upplever sig hotade av  Kagan: hon är ogift och har gjort karriär.

YouTube Preview Image