Kongressen i USA

God Bless United States of America!” Så brukar amerikanska politiker gärna avsluta sina valtal. Och presidenten avslutar i stort sett alla sina tal med ett ”Gud, välsigne”. Och det oavsett om presidenten heter Bush eller Obama. Om man ser till valkampanjer och den vardagliga retoriken, så har religionen (läs: kristendomen) en betydligt mer framskjuten plats i amerikansk politik än i svensk politik.

Det är otänkbart att en uttalat icke-troende presidentkandidat skulle ha någon chans att nå Vita huset. (Lite tillspetsat är det lika otänkbart att en synnerligen from svensk partiledare skulle nå Rosenbad.)

Det otänkbara att en ateist skulle väljas till presidentämbetet bekräftas i en sammanställning av vilka religiösa tillhörigheter den sittande kongressens ledamöter bekänner sig till. (Klicka på bilden för en graf.)

I PEW:s sammanställning framgår det att maktskiftet – och republikanernas historiskt stora seger i mellanårsvalet – tycks ha haft liten effekt på kongressens religiösa sammansättning. Den liknar den föregående. Förskjutningar mellan politisk höger och vänster påverkar alltså inte nämnvärt politikens religiösa aspekter. Amerikanska politiker är helt enkelt religiösa.

En majoritet (57%) av kongressen är protestanter och drygt en fjärdedel är katoliker. Av protestanterna är flest baptister, följt av metodister. Presbyterianer och judar är överrepresenterade. Inga ledamöter är hinduer eller Jehovas vittnen. Två är muslimer.

Sett partimässigt, så domineras det republikanska partiet av protestanter (68.5% jämfört med  rikssnittet 51.3%). Bland ledamöter i det demokratiska partiet är katoliker (34.1 % – 23.9%) och judar (15.4% – 1.7%) överrepresenterade jämfört med allmänheten.

Men den allra största olikheten mellan kongressen och folket som den ska representera är andelen ateister. Inte en enda kongressledamot uppger sig som icke-ansluten (”unaffiliated”), som ateist, agnostiker eller ”ingenting särskilt”. I jämförelse så är en sjättedel (16%) av den vuxna befolkningen i USA ateister eller på något annat sätt icke-troende.

En kommentar i The Atlantic sammanfattar förutsättningarna för ateism:

Icke-tro är definitivt ett hinder för en uppåtsträvande politiker, och det finns verkligen ingen fördel i att ‘komma ut’ som ateist eller agnostiker. USA är ännu alltför religiöst för att det ska vara praktiskt genomförbart, utom i de mest liberala enklaverna där icke-tro är acceptabelt.

Konstitutionens första tillägg.

Amerikanska politikers religiositet är intressant med tanke på att landet aldrig haft någon statskyrka. Till skillnad från Sverige har den amerikanska konstitutionen från början haft inskrivit en åtskillnad mellan staten och kyrkorna. På papperet borde det finnas ett stort utrymme för ateism inom politiken. Men i ett brett amerikanskt kulturbegrepp, åtminstone såsom kulturen frodas i huvudfåran, är ateism en udda fågel eller ännu för progressivt. Konstitutionen stipulerar en icke-religiös stat. Kulturen godtar dock inte riktigt icke-religiösa folkvalda.

Relationen mellan stat och religion är en mycket omtvistad fråga i USA. Tolkningen av konstitutionens första tillägg – dess första sats som kallas ”establishment clause” – är en av många konstitutionella frågor som konservativa och liberaler tvistar om.

Satsen lyder: ”Kongressen skall inte stifta någon lag avseende inrättandet av religion, eller som förbjuder det fria utövandet därav;” Med andra ord får det inte finnas någon officiell religion, någon ”statskyrka”. Staten får inte heller favorisera en religion eller en kyrka framför någon annan.

Vad det betyder i praktiken är så klart inte helt lätt att bestämt säga utan att samtidigt färgas av sin religiösa hållning. Ska bönestunder i skolor tillåtas? Ska religiösa monument tillåtas i offentliga parker?

I USA är det domstolarna som har att fatta beslut om vad konstitutionens första tillägg praktiskt innebär mer än 200 år efter den formulerades. Sista ordet har Högsta domstolens nio domare, av vilka idag sex är katoliker och tre är judar. Man får gå 150 år tillbaka för att finna en icke-religiös domare (Davis David). Alla andra av landets högsta domare har antingen varit kristna eller judar.

The establishment-clause” till trots, domineras alltså såväl den lagstiftande (kongressen), verkställande (presidenten), som den dömande makten i USA av troende personer. Inte någonstans finns det ett icke-religiöst eller ateistiskt perspektiv på hur relationen mellan stat och religion ska fortskrida.

Det innebär inte att lagar och domslut skulle ha sett helt annorlunda ut med bara ateister i högsätet. Men (tros)visst sätter religionen sin prägel på det offentliga samtalet – och  skapar ett demokratiskt underskott av personer som inte strör ut ”God Bless”. Valkampanjen som avvisar och kritiserar religionens inflytande i det amerikanska samhället har ännu inte sett dagens ljus.