Alan Lomax

Alan Lomax (1915- 2002) är ”mannen som spelade in världen”. Hans betydelse för att den amerikanska folkmusiken fått spridning, och ännu är en levande kulturbärare, kan knappast underskattas.

Lomax var den mest framstående folkloristen i USA. Han kan sägas vara direkt ansvarig för att folkmusiken fick ett uppsving på 1960-talet i USA och England. Hans livsgärning har kommit att ge viktiga influenser av folkmusik till countryns, popmusikens och rockens formande.

Han besökte hundratals obskyra platser i USA, Karibien, Europa och Nordafrika. På sina resor spelade han in folkmusik, fotograferade människor och dokumenterade muntliga berättelser. ”Han lyssnade, umgicks och spelade in natt efter natt, år efter år.”

Alan Lomax introducerade bland andra Woody Guthrie och Pete Seeger till nationell radio. Han hjälpte till att sprida folkmusikens protestsånger till medborgarrättsrörelsen och den facklig kampen. Han var först med att spela in blueslegenden Muddy Waters.

Unikt arkiv med folkmusik fritt tillgängligt.

Nu pågår arbetet med att digitalisera Lomax omfångsrika samlingar:  5000 timmar ljudinspelningar, 5000 fotografier, 120.000 meter film, 3000 videoband digitaliseras. Lomax vision av en ”global jukebox” blir verklighet.

Det är organisationen Cultural Equity som genomför digitaliseringen. På deras hemsida finns det 17.000 låtar att lyssna på. Gratis. Och på YouTube läggs det dagligen till nya filmer ur Lomax samlingar.

Organisationens namn ”Cultural Equtiy: kulturell rättvisa” har sin förklaring i Lomax filosofi i sitt arbete: ”…alla lokala och etniska kulturer borde värderas jämlikt som representanter av den mångfald av mänskliga anpassningar som finns här på jorden.”

Av alla mänskliga anpassningar till jordelivet är det den amerikanska södern som Lomax blivit mest känd för att ha dokumenterat. Han samlade in material i fängelser, på plantage och enmansjordbruk i Mississippideltat, dit han återvände sju gånger mellan 1933 och 1985.

1959 spelade han in fången James Carter, som sjöng arbetssången ”Po’Lazarus”, som användes av bröderna Cohens som öppningssång i deras film ”O Brother, Where Art Thou?

 Svart folkmusik i Mississippi.

Här är två klipp från Lomax resa i Mississippideltat, augusti-september 1978. Från samhället Canton, som ligger ungefär mitt i delstaten Mississippi, tar vi del av en gospelkvartett och en rytmisk vedhuggning. När luftfuktigheten pressas upp mot hundra under söderns sensommar är det som att endast musiken – takten som får kroppen att gunga med – gör mödan av några timmars gudstjänst eller några vedklabbar lön värd.

YouTube Preview Image

The Heavenly Gospel Singers framför ”Let Jesus Fix It” i St. James Missionary Baptist Church.

 

YouTube Preview Image

Clyde Maxwell hugger ved och sjunger en ”holler” på sin bondgård i Canton.

 

Och ett klipp från Mebane i North Carolina, 1983. Joe Thompson på fiol och Odell Thompson på banjo framför låten ”Roll In My Sweet Baby’s Arms”. (Gitarrist och sångare är ej identifierade.) Ens dag blir bara bättre av att bli påmind om musikens livskraft. Mer liv än så här blir musik inte:

YouTube Preview Image