Barack Obama och Al Gore

Al Gore ger en något dystopisk bild av hur den amerikanska demokratin fungerar och hur det offentliga samtalet förs. Han tänker på hur massmedierna behandlar jordens klimatkris som en utdragen brottningsmatch mellan vetenskapligt samförstånd och olika särintressen; som en kamp mellan fakta och fiktion. Och president Obama får sig en rejäl känga för att han inte visar tillräckligt ledarskap för en ny energipolitik.

Här är sanningen: Jorden är rund; Saddam Hussein attackerade inte oss 11/9; Elvis är död; Obama föddes i USA; och klimatkrisen är verklig. Det är tid att handla.”

I senaste numret av Rolling Stone kan man läsa Al Gores långa artikel ”Climate of Denial”. Gore menar att klimatkrisen är ett faktum. Det vetenskapliga samförståndet är betydligt större idag än någonsin tidigare. Men saken skildras inte så av medier, som har en förkärlek till underhållning hellre än opartiskhet. Gore skriver:

I en ringhörna står Vetenskap och Förnuft. I den andra: Illvilliga Förorenare och Högersidans Ideologer. Domaren – nyhetsmedia i denna analogi – förefaller förbryllade över huruvida han tillhör nyhetsbranschen eller nöjesbranschen. Är han ansvarig för att säkerställa en rättvis match? Eller är han en del av showen..?

Problemet är att klimatkrisen presenteras som en teori, inte som fakta. Gore målar ut en mycket dyster framtidsbild om detta fortgår obehindrat:

Sanningen är den här: Det vi gör är funktionellt galet. Om vi inte ändrar detta mönster, kommer vi att döma våra barn och alla kommande generationer till att kämpa med ekologiska förbannelser åtskilliga kommande årtusenden.”

Al Gore diskuterar sedan frågan om hur man etablerar något som ett faktum i ett demokratiskt samhälle. Han använder den massmediala boxningsringen som en metafor för det ”demokratiska samtalet” – eller det ”offentliga torget”; det som en gång var Atens Agora och Roms Forum, och idag kan vara Kairos Tahrirtorg.

Avsaknad av ett seriöst offentligt samtal.

Det amerikanska torget har tömts. Amerikanerna sitter istället framför teveapparater och datorskärmar. Dagens viktigaste massmedium är TV. Tidningar förlorar sina läsare. Varje dag tittar amerikanen i genomsnitt fem timmar på TV. Därför förbrukas upp till 80% av politikers kampanjpengar för att köpa reklamtid i TV. Reklam som har mycket liten plats för ett seriöst samtal:

Men det offentliga torget som födde Amerika har förvandlats bortom all igenkänning.”

Förutsättningarna för det offentliga samtalet om klimatkrisen, jämför Gore med hur den amerikanska befolkningen övertygades om att Saddam Hussein var ansvarig för 11/9-attackerna. ”Bakom kulisserna manipulerades underrättelser och allmänheten lurades avsiktligt.”

Det som händer kring USA:s beslut om klimatkrisen är att ”distinktionen mellan sanning och osanning systematiskt attackeras utan skam eller konsekvens.” Därför fattas rutinmässigt undermåliga beslut som helt bortser från tillgängliga bevis. Det allmännas intresse står inte längre i förgrunden.  Så ställer Gore sin diagnos på den amerikanska demokratin: ”Det demokratiska samtalet har blivit så grundligt dysfunktionellt så att vår förmåga att fatta intelligenta kollektiva beslut allvarligt har skadats.

President Obama har inte visat sig på styva linan. Ingen djärv politisk handlingskraft. Ingen reell förändring sedan Bushs och Cheneys tid. ”Men president Obama har inte presenterat omfattningen av klimatkrisen för det amerikanska folket. Han har helt enkelt inte klargjort behovet av handling. Han har inte försvarat vetenskapen mot de pågående, förlamande och ohederliga attackerna.”